Charter till Mallorca - när barnbarnen får välja

När barnen, 11 och 15 år, fick välja resmål blev det Mallorca. Det var viktigt att vi skulle bo på ett hotell med en stor pool och sådana finns det gott om i turistindustrins Alcudia.  Vi bokade därför en charterresa i Fritidsresors regi. För oss äldre skulle det bli intressant att testa ett nytt sätt att resa.

Söndagen den 12 juni på eftermiddagen bar det iväg och sent omsider landade vi på Palmas flygplats. Där fick vi vänta en timme innan bagaget kom. Sedan blev vi resenärer anvisade till olika bussar beroende på valt hotell. Vi skulle bo på Hotel Ses Fotges utanför Alcudia. Klockan var närmare midnatt innan vi fått vår lägenhet med ett sovrum samt vardagsrum med ett litet pentry. Det var bara att gå till sängs direkt.

Vi hade valt bort all inclusive-alternativet, någon måtta får det vara, men frukosten var bokad. Vid halv niotiden påföljande dag klev vi in i den stora matsalen. Där vimlade det av barn i alla möjliga åldrar. Frukosten var helt okey och det fanns mycket att välja på. Elvaåringen var helt nöjd.

Sedan skulle förstås poolen testas. De flesta solsängarna var redan upptagna, många av badhanddukar, men vi lyckades i alla fall hitta fyra stycken intill varandra. Poolen såg mycket mindre ut än den gjort på de bilder vi sett men Fredrik tyckte att det var ett paradis.

Det var mest barn som badade i poolen medan de vuxna låg och stekte sig i solen. Flera förmiddagar var det vattengympa och Sofia och Fredrik hängde med.

Själv är jag inte särskilt förtjust i att bada i en pool men hotellet låg alldeles intill den långa Playa de Muro-stranden. Det turkosblåa havet såg mycket inbjudande ut men det var mycket, mycket långgrunt. Även på stranden hade barnfamiljerna brett ut sig. Det märktes att detta var ett perfekt ställe för familjer med mindre barn.

På tisdagens morgon var himlen grå. Det gjorde ingenting. Alldeles utanför entrén till hotellet låg busshållplatsen. Vi tog lokalbussen till Palma, en färd på en timme och en kvart. Det var åtta år sedan Ulf och jag var i Palma men jag kände genast igen Plaza de España där vi klev av. Efter en fika på Café 1916 gick vi ut på stan. Sofia ville shoppa och efter besök i ett antal affärer hittade hon det hon ville ha.

Därefter försökte vi ta oss fram i gränder och på torg. Det var horder av turister överallt och trängseln var stor. 

På vägen till katedralen såg vi gycklare av alla möjliga slag. Vilken fantasi!

Katedralen ligger så vackert vid havet men vi nöjde oss med att se den pampiga byggnaden från utsidan.

Innan vi tog bussen tillbaka till vårt hotell åt vi en sen lunch på Café 1916. Miljön var mysig och servicen var bra men maten fick inte så höga poäng av oss.

På onsdagen sken solen igen och hotellets pool stod på agendan för den yngre generationen. Ingen höjdpunkt i mitt tycke men det var barnen som fick bestämma. Jag har svårt att förstå att människor kan ligga timme efter timme och steka sig i en solstol. Jag försökte hitta lite skugga där jag kunde sitta med en bok och det blev också ett antal promenader utefter stranden. Tänk så annorlunda stranden såg ut på bilderna från resebyråers hemsidor, lång, fin och inbjudande. I verkligheten var stranden späckad med människor som låg i rad efter rad i sina solstolar. Somliga lekte i vattenbrynet med sina småbarn så man fick passa sig så att man inte trampade på någon.

Några hundra meter från vårt hotell låg en pir varifrån man kunde åka med en utflyktsbåt till bland annat Playa Formetor. Jag gick dit och bokade en tur till påföljande dag så att vi skulle få lite omväxling till poollivet.

På kvällen hade vi bestämt oss för att äta middag i hotellets restaurang, buffetmiddag så klart men maten och servicen fick godkänt.

Tyvärr var vädret på torsdagen inte det bästa för en båtutflykt men den var redan bokad och betald. Det var mulet och ganska blåsigt men det regnade i alla fall inte.

Båten gick längs med kusten och mäktiga klippformationer och grottor passerades.

Ett gäng delfiner simmade alldeles intill båten. Vilken upplevelse att få se dessa fantastiska djur så nära på en plats där de verkligen hör hemma.

Vid Playa Formentor gjordes ett stopp på cirka en timme men det var inte många som var sugna på att bada. Fredrik gjorde i alla fall ett tappert försök.

Playa de Formentor är mer i min smak, lummig och fin och där rådde ingen trängsel, kanske på grund av vädret.

För några år sedan åkte vi bil dit.

På fredagen sken solen igen och himlen var alldeles blå. Sofia, Fredrik och jag hade bestämt oss för att göra ett besök i Hidropark, den stora vattenparken i närheten av Alcudia. Vi tog en taxi dit och kom fram precis när parken öppnades för dagen. Då var det ganska lugnt där men allteftersom anlände fler och fler barnfamiljer. Vi stannade några timmar i parken medan Sofia och Fredrik testade olika aktiviteter. Själv nöjde jag mig med att titta på.

Eftermiddagen tillbringades på vår härliga balkong med avbrott för ett och annat dopp i poolen, dock inte av mig.

Man kan säga att vi hade varannandagsväder under vår vecka på Mallorca. På lördagen hängde regnet i luften och det var ganska kallt ute. Jag ville gärna besöka Alcudia stad och den här dagen var perfekt för en sådan utflykt. Det var bara att ta lokalbussen dit. Efter någon timmes rundvandring och en fika tog jag bussen tillbaka till vårt hotell.

Barnen hade inte långtråkigt alls. De hade fullt upp att göra med sina skärmar.

Lite kortspel blev det också

och Fredrik kunde i vanlig ordning inte motstå poolen. Denna dag fick han ha den nästan för sig själv.

På söndagen var det dags att packa väskorna men bussen skulle inte ta oss till flygplatsen förrän vid halvåttatiden på kvällen. Vi fick ha kvar vår lägenhet till klockan tolv och därefter ställa in våra väskor i ett låst utrymme. På sena eftermiddagen fick vi låna ett rum där vi kunde duscha och byta om. Servicen på vårt hotell kunde man verkligen inte klaga på. Det blev poolhäng fram till klockan 16.

Efter dusch och ombyte gick vi ut på stan för att äta en tidig middag. Vid 23-tiden på kvällen avgick vårt flyg från Palma och vid halvtretiden på måndagsmorgonen var vi tillbaka på Arlanda efter en vecka fylld med sol och bad. 

Barcelona tio år senare

I slutet av oktober för tio år sedan åkte jag tillsammans med delar av familjen och ett par goda vänner till Barcelona. Vi bodde då på utmärkta Hotel Gaudí, ett stenkast från La Rambla.

Från vår terrass högst upp i hotellet hade vi denna fina utsikt över ett verk av mästaren Antoni Gaudí, arkitekten som präglat staden.

 

Nästan exakt på dagen tio år senare var jag tillbaka i Barcelona, denna gång med herrarna Ulf och Allan. Vi hade hyrt en lägenhet på Calle Independencia 350, inte långt från Sagrada Familia. Vi tog en taxi från flygplatsen och trodde att vi skulle komma rätt. Det blev nästan rätt i alla fall. Jag talade om adressen för chauffören och visade honom också kontraktet där adressen var angiven. Han körde oss till rätt gata och släppte av oss och våra väskor utanför porten med nummer 305. Taxibilen hade redan kört iväg då vi upptäckte att vi hamnat fel. Det var bara att ta våra väskor och dra dem uppför gatan. Det tog en stund att ta oss till huset där vi skulle bo men vi var tacksamma att det inte regnade. Taxichauffören hade erbjudit sig att hämta oss för att köra oss till flygplatsen en vecka senare. Han skulle komma till den plats där han släppte av oss sa han. Otur för honom, vi tänkte inte dra våra väskor den långa biten nerför gatan igen.

Alldeles innan vi kom fram till hyresvärdens kontor i samma hus som lägenheten låg hade det kommit en fransk familj på fem personer. Vi fick vänta i närmare en timme innan det blev vår tur att checka in och få tillträde till lägenheten. Den var i alla fall värd att vänta på, stor och fräsch med två sovrum, vardagsrum och kök högst upp i huset.

Det här är Calle Independencia sedd från andra hållet.

En fin terrass hade vi också. Där var det mysigt att sitta ner med en fika när man kom tillbaka efter många timmars promenerande på stan.

Från balkongerna i husen mitt emot vajade den katalanska flaggan. Det var många i Barcelona som med sina flaggor visade att man ville ha ett självständigt Katalonien.

Den första kvällen i stan hann vi bara bekanta oss med den närmaste omgivningen, en mycket turistfri sådan vilket vi uppskattar. Det fick räcka med att äta några tapas med en öl eller ett glas vin därtill.

Under hela sex dagar skulle vi sedan upptäcka Barcelona på nytt. Denna gång blev det mycket mera åkande i metron. Ibland tyckte man nästan att man lika gärna kunnat gå ovanför jord istället för genom de "oändliga" gångarna under jord.

Vi åkte buss en hel del också men istället för att åka med turistbussarna föredrog vi att utforska staden på egen hand. Vi hoppade på lokalbussar och följde med dit näsan pekade. På så sätt fick man en bättre inblick i lokalbefolkningens Barcelona.

Till sevärdheterna kunde vi ta oss ändå. Den största sevärdheten är förstås Gaudís livsverk La Sagrada Familia, som påbörjades 1882. Arbetet med att färdigställa kyrkan pågick fortfarande men det sägs att bygget ska vara klart år 2026. Till kyrkan var köerna enorma mest hela tiden så vi nöjde oss med att se den från utsidan denna gång.

 
En bit utanför Barcelonas centrum ligger Parc Güell, ett annat verk av Gaudí. Dit tog vi oss med buss från Plaça de Catalunya. Det var många som hade samma planer som oss så bussen var alldeles full. För tio år sedan kunde man gå som man ville bland Gaudís alla fantasifulla skapelser.

Nu fick man betala 8 euro om man ville se den vackra mosaiken närmare håll. Man kan förstå att det kostar en hel del att bevara detta fantasilandskap så att det inte förfaller. De övre delarna av parken får man besöka kostnadsfritt. Vi nöjde oss med att titta ner på den stora terrassen mitt i parken med den långa mosaikbeklädda bänken.

I stort sett varje dag strosade vi nerför La Rambla tillsammans med ett myller av andra människor.

Vi slog oss ner vid en av de många uteserveringarna längs den berömda gatan. Ett glas svalkande sangría passade bra medan man tittade på folkmyllret runtomkring. Det var dock dumt att beställa varsitt glas. Det var så mycket dryck i varje glas att det inte att få i sig allt. Gott var det i alla fall.

Den stora matmarknaden La Boquería får man inte missa att besöka. Den anrika marknaden har funnits sedan medeltiden och den är mycket välbesökt så trängseln är stor. Det är en upplevelse att vandra omkring där bland stånden med alla färggranna och vackert arrangerade matvaror av olika slag.

 

På nedre delen av La Rambla håller många mänskliga statyer till, den ena mer fantasifull än den andra.

Den här statyn från 2005 är dock en av de roligaste vi sett.

I likhet med många andra fortsatte vi längs La Rambla och ner mot hamnen.

Man fick snirkla sig fram för att inte trampa på nasarnas väskor, glasögon och andra prylar som lagts ut på filtar på trottoaren.

Nere vid hamnen ligger köpcentret Mare Magnum dit man tar sig via en lång bro.

Vi brydde oss inte om att gå in i butikerna utan slog oss ner vid ett bord i Tapa Tapa, en av många restauranger i köpcentret. Medan vi väntade på maten kunde vi beundra den härliga utsikten över havet.

Olympiastadion ligger på berget Montjuic. Dit ville ett par av oss åka. Det var enkelt att ta sig dit genom att ta metron till stationen Paral-lel och där byta till bergbanan som går uppför berget. Till Montjuic kan man även komma med en linbana som går från hamnen. Den sista biten till arenan får man gå till fots.

Barcelona arrangerade OS 1992 och den stora arenan rymmer närmare 56.000 åskådare.

I trottoaren utanför arenan finns fotavtryck från många berömda idrottsstjärnor.

Uppe på berget kan man ta en kabinbana, Teleféric de Montjuic som går i en rundtur uppe på berget. Det var en strålande vacker dag när vi var där så vi klev in i en av kabinerna och fick njuta av en fantastisk utsikt över staden och havet från toppen av berget.

En båttur i Barcelonas hamnområde stod också på programmet. Även den dagen var det sommarvärme med blå himmel och solsken. Det var trevligt att se Barcelona från sjösidan men annars gav turen inte särskilt mycket. Många stora kryssningsfartyg låg inne i hamnområdet och vi funderade på vad kryssningsresenärerna väljer att göra under några få timmar i denna stad.

En av dagarna tog vi en lokalbuss som stannade i närheten av huset där vi bodde. Vi ville se var vi skulle hamna. Slutstationen visade sig vara precis vid stranden i stadsdelen Barceloneta, på promenadavstånd från La Rambla. Därifrån fortsatte vi till fots. Den kilometerlånga sandstranden är mycket populär både bland lokalbefolkning och turister så under soliga dagar råder det stor trängsel där. Lördagen den 24 oktober var det i stort sett folktomt på stranden men det var heller ingen solig dag.

Vi njöt av att strosa längs med promenadstråket, ta en fika på en av de många serveringarna samt titta på sporter av olika slag som folk ägnade sig åt på stranden.

Många fina sandskulpturer fanns att beskåda.

Vi bestämde oss för att göra en dagsutflykt och valet föll på Montserrat som ligger cirka 30 kilometer utanför Barcelona. Dit kommer man med pendeltåg från Plaça Espanya. Efter en dryg timme stannade tåget i byn Monistrol de Montserrat. Bakom byn reste sig en mäktig bergskedja.

Innan vi fortsatte resan gjorde vi ett stopp i byn för att äta något. Monistrol är inte direkt någon turistort så det var inte lätt att hitta något café eller någon restaurang. Ett par byggnadsarbetare trodde att det skulle finnas ett öppet matställe på andra sidan floden. Den stora bron höll på att renoveras men det fanns en smal remsa där fotgängare kunde passera.

Alldeles intill brofästet låg faktiskt ett litet café. Någon mat kunde de inte servera men väl öl och goda baguetter. Det passade oss utmärkt. Trevligt var det också att det bara var folk från trakten som satt vid de andra borden.

För att komma upp till Montserrat får man fortsätta med tågbanan Cremallera som klättrar i slingrande serpentinsvängar längs bergformationerna. Utsikten över slätten nedanför är mycket fin.

 

Montserrat är omgivet av mycket speciella klippformationer som påminner lite om bergen i turkiska Kappadokien.

 

Att Montserrat är ett populärt utflyktsmål märktes inte minst på alla skolbarn som hade tagit sig dit tillsammans med sina lärare. Vi utforskade Montserrat med sin vackra basilika under ett par timmar innan det var dags att återvända till Barcelona. Dagens  utflykt var väl värd ett besök.

Som sista programpunkt under denna resa hade vi bokat biljetter till en fotbollsmatch på Camp Nou, ett måste både för den som är fotbollsintresserad och den som inte är det. Den enorma arenan rymmer närmare 100.000 personer och det var nästan fullsatt när hemmalaget Barça spelade mot SD Eibar.

Stämningen var fantastisk både före, under och efter matchen, bara glädje och inget bråk. Att Barça var det bättre laget kunde till och med jag se och de vann också med fyra mål mot ett. Supportrar i alla åldrar jublade när Barça gjorde mål.

En fin höstvecka i Barcelona var slut. Flera dagar hade det varit sommarvärme och blå himmel, andra dagar mer mulet men ändå skönt. Sista natten kom regnet. Ibland har man tur.