Resor med buss

Vad gör man när fyra väninnor ska ut och resa och en inte vill flyga. Jo det får bli en bussresa. För några år sedan åkte vi till Oslo med buss, en resa som tog en dag i anspråk i varje riktning. Vi hade en märklig reseledare men i övrigt var resan bra med bland annat ett stopp i Lars Lerins Sandgrund på ditvägen.

Tillsammans med en mycket kunnig guide gjorde vi en rundvandring i den fantastiska Vigelandsparken.

En utflykt till Holmenkollen stod också på programmet.

Det skadar inte att klaga om man blir tilldelad ett dåligt hotellrum. Bara jag nämnde ordet Tripadvisor så blev vi uppgraderade till en svit.

Höjdpunkten på resan var en rundvandring i Oslos relativt nya operahus samt den efterföljande föreställningen av Puccinis Madame Butterfly.

För ett par år sedan gick resan till Berlin med en ännu märkligare reseledare som började med att presentera sig själv via en låt som han hade spelat in. Den gången fick vi lov att övernatta i Malmö både på dit- och hemvägen. På rasterna längs vägen mellan Malmö och Berlin dukade guiden och chauffören upp fika och annat som man kunde få köpa, inklusive ett antal exemplar av guidens CD-skiva. Vi köpte då ingen.

Vi hann med att uppleva en hel del under vår tre och en halv dagar långa vistelse i Tysklands huvudstad.

Årets resa gick till Caen i Normandie, en resa som tog tre dagar i varje riktning för oss som reser från Stockholm. Tack vare en alldeles utmärkt och kunnig reseledare fick vi en stor behållning av vårt tre dagar långa besök på invasionskusten men det var i mastigaste laget att resa så långt med buss. Bussen var inte fullsatt så vi fick bra platser. Vår medpassagerare Sivan och hennes man hade spikat platsen längst fram bakom reseledaren. Sivan led så mycket av åksjuka att hon inte ens kunde titta ut genom bussens sidofönster utan att må illa fick vi veta av hennes man. Däremot visade det sig att hon inte hade anlag för sjösjuka. Under färjeturen mellan Rödby och Puttgarten satt Sivan inne i båten under färden. Själv var jag tvungen att vistas på däck eftersom jag blev sjösjuk av gungandet.

Ett sådant här ekipage ser man inte så ofta.

Till tyska rastplatser är även fyrfota vänner välkomna.

I Caen bodde vi på Hotel Caen Centre med utmärkt läge intill gamla stan. Dagarna fylldes av intressanta utfärder och rundvandring i staden där Wilhelm Erövrarens borg tronade.

Det här är Église Saint-Étienne-le-Vieux.

Veckans första utflykt gick till Omaha Beach där de amerikanska trupperna landsteg i juni 1944.

Med utsikt över stranden ligger den amerikanska krigskyrkogården. Under vita kors som står i symmetriska rader vilar närmare 9500 stupade amerikanska soldater. De omkring 1560 soldater som försvann eller inte kunde identifieras har fått ett eget minnesmärke. Medelåldern på soldaterna var 18 år. Det var svårt att hålla tårarna tillbaka när man tänkte på alla dessa unga män som offrade sina liv här.

Utanför den lilla byn La Cambe ligger den tyska krigskyrkogården där drygt 21000 tyska soldater vilar. De flesta stupade under invasionen av Normandie och medelåldern på dessa soldater var också mycket låg. De hade förmodligen inget annat val än att ge sig ut i strid för Tyskland. Den kyrkogården är mycket värdig i all sin enkelhet.

På stranden i Arromanches och även i havet utanför finns det många rester efter den konstgjorda hamnen som konstruerades för att man skulle kunna landsätta både trupper och fordon.

Under invasionen landade ett 30-tal fallskärmsjägare mitt i den lilla staden Sainte-Mère-Église. En av soldaterna, John Steele, fastnade med sin fallskärm i stadens kyrktorn. I över två timmar hängde han där och spelade död medan de andra soldaterna sköts ihjäl. John Steel togs så småningom till fånga av tyskarna men lyckades rymma och återförenas med sitt förband. Han överlevde kriget. Till minne av denna händelse hänger idag en docka iklädd uniform i en fallskärm ned från kyrktornet.

I Airborne Museum intill torget i Sainte-Mère-Église skildras amerikanernas luftangrepp och där finns vaxdockor av soldater med general Eisenhower i spetsen. 

Allt på resan handlade inte om minnen från invasionen. Vi besökte ett bryggeri där vi provsmakade Calvados. Därefter for vi till semesterorten Trouville där fiskebåtarna låg på rad.

En eftermiddag blev det bussfärd till Bayeux där vi fick se den berömda Bayeuxtapeten. Det blev en av resans absoluta höjdpunkter. Tapeten, som består av en drygt 70 meter lång linneväv, skildrar normandernas erövring av England i slaget vid Hastings år 1066. Det är ingen som vet exakt vem som har gjort dessa fantastiska broderier men man tror att tapeten kom till några år efter det att Wilhelm Erövraren kröntes till kung över England. Tapeten är mycket välbevarad och det är märkligt att den har kunnat räddats från både krig och eldsvådor.

Charter till Mallorca - när barnbarnen får välja

När barnen, 11 och 15 år, fick välja resmål blev det Mallorca. Det var viktigt att vi skulle bo på ett hotell med en stor pool och sådana finns det gott om i turistindustrins Alcudia.  Vi bokade därför en charterresa i Fritidsresors regi. För oss äldre skulle det bli intressant att testa ett nytt sätt att resa.

Söndagen den 12 juni på eftermiddagen bar det iväg och sent omsider landade vi på Palmas flygplats. Där fick vi vänta en timme innan bagaget kom. Sedan blev vi resenärer anvisade till olika bussar beroende på valt hotell. Vi skulle bo på Hotel Ses Fotges utanför Alcudia. Klockan var närmare midnatt innan vi fått vår lägenhet med ett sovrum samt vardagsrum med ett litet pentry. Det var bara att gå till sängs direkt.

Vi hade valt bort all inclusive-alternativet, någon måtta får det vara, men frukosten var bokad. Vid halv niotiden påföljande dag klev vi in i den stora matsalen. Där vimlade det av barn i alla möjliga åldrar. Frukosten var helt okey och det fanns mycket att välja på. Elvaåringen var helt nöjd.

Sedan skulle förstås poolen testas. De flesta solsängarna var redan upptagna, många av badhanddukar, men vi lyckades i alla fall hitta fyra stycken intill varandra. Poolen såg mycket mindre ut än den gjort på de bilder vi sett men Fredrik tyckte att det var ett paradis.

Det var mest barn som badade i poolen medan de vuxna låg och stekte sig i solen. Flera förmiddagar var det vattengympa och Sofia och Fredrik hängde med.

Själv är jag inte särskilt förtjust i att bada i en pool men hotellet låg alldeles intill den långa Playa de Muro-stranden. Det turkosblåa havet såg mycket inbjudande ut men det var mycket, mycket långgrunt. Även på stranden hade barnfamiljerna brett ut sig. Det märktes att detta var ett perfekt ställe för familjer med mindre barn.

På tisdagens morgon var himlen grå. Det gjorde ingenting. Alldeles utanför entrén till hotellet låg busshållplatsen. Vi tog lokalbussen till Palma, en färd på en timme och en kvart. Det var åtta år sedan Ulf och jag var i Palma men jag kände genast igen Plaza de España där vi klev av. Efter en fika på Café 1916 gick vi ut på stan. Sofia ville shoppa och efter besök i ett antal affärer hittade hon det hon ville ha.

Därefter försökte vi ta oss fram i gränder och på torg. Det var horder av turister överallt och trängseln var stor. 

På vägen till katedralen såg vi gycklare av alla möjliga slag. Vilken fantasi!

Katedralen ligger så vackert vid havet men vi nöjde oss med att se den pampiga byggnaden från utsidan.

Innan vi tog bussen tillbaka till vårt hotell åt vi en sen lunch på Café 1916. Miljön var mysig och servicen var bra men maten fick inte så höga poäng av oss.

På onsdagen sken solen igen och hotellets pool stod på agendan för den yngre generationen. Ingen höjdpunkt i mitt tycke men det var barnen som fick bestämma. Jag har svårt att förstå att människor kan ligga timme efter timme och steka sig i en solstol. Jag försökte hitta lite skugga där jag kunde sitta med en bok och det blev också ett antal promenader utefter stranden. Tänk så annorlunda stranden såg ut på bilderna från resebyråers hemsidor, lång, fin och inbjudande. I verkligheten var stranden späckad med människor som låg i rad efter rad i sina solstolar. Somliga lekte i vattenbrynet med sina småbarn så man fick passa sig så att man inte trampade på någon.

Några hundra meter från vårt hotell låg en pir varifrån man kunde åka med en utflyktsbåt till bland annat Playa Formetor. Jag gick dit och bokade en tur till påföljande dag så att vi skulle få lite omväxling till poollivet.

På kvällen hade vi bestämt oss för att äta middag i hotellets restaurang, buffetmiddag så klart men maten och servicen fick godkänt.

Tyvärr var vädret på torsdagen inte det bästa för en båtutflykt men den var redan bokad och betald. Det var mulet och ganska blåsigt men det regnade i alla fall inte.

Båten gick längs med kusten och mäktiga klippformationer och grottor passerades.

Ett gäng delfiner simmade alldeles intill båten. Vilken upplevelse att få se dessa fantastiska djur så nära på en plats där de verkligen hör hemma.

Vid Playa Formentor gjordes ett stopp på cirka en timme men det var inte många som var sugna på att bada. Fredrik gjorde i alla fall ett tappert försök.

Playa de Formentor är mer i min smak, lummig och fin och där rådde ingen trängsel, kanske på grund av vädret.

För några år sedan åkte vi bil dit.

På fredagen sken solen igen och himlen var alldeles blå. Sofia, Fredrik och jag hade bestämt oss för att göra ett besök i Hidropark, den stora vattenparken i närheten av Alcudia. Vi tog en taxi dit och kom fram precis när parken öppnades för dagen. Då var det ganska lugnt där men allteftersom anlände fler och fler barnfamiljer. Vi stannade några timmar i parken medan Sofia och Fredrik testade olika aktiviteter. Själv nöjde jag mig med att titta på.

Eftermiddagen tillbringades på vår härliga balkong med avbrott för ett och annat dopp i poolen, dock inte av mig.

Man kan säga att vi hade varannandagsväder under vår vecka på Mallorca. På lördagen hängde regnet i luften och det var ganska kallt ute. Jag ville gärna besöka Alcudia stad och den här dagen var perfekt för en sådan utflykt. Det var bara att ta lokalbussen dit. Efter någon timmes rundvandring och en fika tog jag bussen tillbaka till vårt hotell.

Barnen hade inte långtråkigt alls. De hade fullt upp att göra med sina skärmar.

Lite kortspel blev det också

och Fredrik kunde i vanlig ordning inte motstå poolen. Denna dag fick han ha den nästan för sig själv.

På söndagen var det dags att packa väskorna men bussen skulle inte ta oss till flygplatsen förrän vid halvåttatiden på kvällen. Vi fick ha kvar vår lägenhet till klockan tolv och därefter ställa in våra väskor i ett låst utrymme. På sena eftermiddagen fick vi låna ett rum där vi kunde duscha och byta om. Servicen på vårt hotell kunde man verkligen inte klaga på. Det blev poolhäng fram till klockan 16.

Efter dusch och ombyte gick vi ut på stan för att äta en tidig middag. Vid 23-tiden på kvällen avgick vårt flyg från Palma och vid halvtretiden på måndagsmorgonen var vi tillbaka på Arlanda efter en vecka fylld med sol och bad.