Vår resa till Italien var planerad sedan länge. Den 30 september tog vi flyget till Rom. Förutom Ulf och jag var även vår gode vän Allan med på resan.
Så snart vi fått ut vårt baggage tog vi en shuttle bus till Welrome Hotel som ligger i lugna kvarter ett stenkast från Roms centralstation, Termini. Hotellet, som vi hade hittat på Tripadvisor, är mycket populärt och nästan alltid fullbokat. Det finns endast sju rum. Ulf och jag bodde i Navona och Allan i Trevi. Vårt trevliga värdpar, Mary och Carlo, gav oss mängder med bra information, bl.a uppgifter om busslinjer nära hotellet. Efter en god pastalunch och ett glas vin på en trattoria nära hotellet gav vi oss ut på stan. Promenaden till Fontana di Trevi tog närmare en trekvart men då gick vi i lugn takt i det varma vädret.
Vi fortsatte till Pantheon och kom lagom till dess att barerna vid torget hade ”happy hour”. Det passade oss bra för vi ville sitta ner en stund och titta på folklivet medan vi sippade på en drink.
Innan dagen var slut hade vi också hunnit med en rundvandring på Piazza Navona bland konstgjorda och levande statyer.
Fredag 1 oktober
Vi började dagen med en tidig frukost på vårt rum. Det lilla hotellet har inget frukostrum och frukost skulle inte heller ingå i rumspriset. På ett bord i korridoren hade Mary hade ändå ställt korgar med färska croissanter och juice till varje rum. Vattenkokare, tepåsar och nescafé fanns på rummen. Vi hade dessutom ett kylskåp på vårt rum och där kunde vi förvara yoghurt som vi, på förslag från Mary, hade köpt på en stor supermercado nära hotellet. Det gick med andra ord ingen nöd på oss.
Under fredagen besökte vi sedan Campo di Fiori och Trastevere. Vi väntade på bussar som aldrig kom och insåg att tidtabellerna inte är mycket att lita på. Vi letade oss fram till Lazios shop för att köpa biljetter till söndagens match. Det fick vi inte göra eftersom vi inte hade våra pass med oss.
Lördag 2 oktober
Efter frukosten tog vi bussen från Termini till Vatikanen. Även idag var vi tidigt uppe eftersom köerna utanför Peterskyrkan snabbt växer till sig. Vi var lite lata så vi tog hissen upp till kupolen. På insidan finns en ramp där kan man gå runt och titta ner på skarorna av turister som går omkring i den storslagna kyrkan. Vi fortsatte upp längs smala, branta spiraltrapport till toppen av kupolen. Vi räknade trappstegen och fick det till 333 stycken. På utsidan av den vackra kupolen, ritad av Michelangelo, kan man också gå runt. Härifrån hade vi utsikt över Petersplatsen och apostlarna på kyrkans tak. Ja vi såg en stor del av Rom trots att morgonen var lite disig.
Vi tog trapporna ner igen och klev ut på kyrkans tak. 
Härifrån såg vi kupolen från nedan. En vänlig turist fotograferade oss tillsammans med Jesus och elva av hans apostlar.
Naturligtvis gick vi också in i kyrkan och tittade på de fantastiska utsmyckningarna. Då vi lämnade kyrkan ett par timmar senare hade mängder av turister vallfärdat dit. Köerna ringlade långa på Petersplatsen.
Nästa punkt på programmet var Lazioshoppen igen. Denna gång hade vi med oss våra pass och så det gick bra att boka biljetter. Vi kunde dock inte få våra biljetter på en gång utan skulle återkomma för att hämta dem före klockan 17 då shoppen stängde för helgen.
Ett bra sätt att se en stad är att åka med lokala bussar så även denna dag blev det en hel del bussåkande för vår del. Vi kom till nya delar av stan, visste inte riktigt var vi befann oss, tog fel buss och fick åka tillbaka igen. Klockan 16 stod vi fortfarande och väntade på en buss som aldrig ville komma och vi började bli oroliga att vi inte skulle hinna i tid till att hämta biljetterna till fotbollsmatchen. Vi var tvungna att åka tillbaka till en busshållplats nära vårt hotell på Via Volturno för därifrån visste jag hur man skulle gå till Lazios shop på Via Farini. Då vi äntligen kom till vår busshållplats hade vi 20 minuter till godo. För min del blev det en språngmatch genom Roms gator för att komma i tid innan shoppen skulle stänga. Med andan i halsen rusade jag in i shoppen och fick våra biljetter.
Söndag 3 oktober
Vi hade läst om alla köer för att komma in i Colosseum. För att undvika köandet hade vi därför förbokat biljetter. Det visade sig dock vara en helt onödig kostnad eftersom förbokade biljetter kostar mer. Tidigt en söndagsmorgon var det bara att gå raka vägen in. Vi hade besökt Colosseum tidigare men det var ändå mäktigt att komma in i den närmare två tusen år gamla amfiteatern. Tänk vilka grymheter som har utspelats där. Vi hann också med att gå runt på Palatinen samt att promenera på Via dei Fori Imperiali som på söndagar är avstängd för biltrafik.
Efter en god lunch tog vi oss med tunnelbana och spårvagn till Olympiastadion. Det var inte svårt att hitta rätt väg. Det var bara att följa efter alla Laziofans. Tusentals och åter tusentals Laziofans var redan på plats i arenan när vi kom dit och stämningen var hög.
När Lazio gjorde mål mot Brescia visste glädjen inga gränser. För oss var det nästan lika spännande att åka tunnelbanan tillbaka till stan tillsammans med fansen som att se själva matchen.Måndag 4 oktober
På måndagsmorgonen var det dags att fara vidare. Vi tog en taxi till flygplatsen, hämtade ut vår hyrbil och styrde kosan mot Amalfikusten dryga 20 mil söder om Rom. Amalfikusten brukar kallas Italiens vackraste väg med sina branta sluttningar, panoramavyer över det azurblå havet och terrassodlingar. Det är ingen barnlek att köra bil på en smal väg som är byggd på klippor och som slingrar sig utmed en vykortsvacker kust men Ulf skötte uppgiften utmärkt.
Vi skulle bo i Maiori, en trevlig liten stad vid kusten. Där hade vi bokat rum hos la Casa d’Amare som vi naturligtvis också hade hittat på Tripadvisor. Detta lilla B & B, som är inhyst i en vanlig lägenhet, har endast tre rum, alla stora och bekväma. Till varje rum hör en balkong där man med fördel kan sitta och ta en drink eller ett glas vin. Det gjorde vi dagligen. En middag bestående av bröd, ost, charkuterier och vin avnjöts också ett par gånger på balkongen.
Tisdag 5 oktober
Vår värd, Silvio, hade dukat fram en god frukost till oss och medan vi åt berättade han om trakten. Vi visste väl redan innan ungefär vad vi ville göra men vi ville gärna få goda råd. Det var ingen mening med att ta bilen till andra små städer utefter kusten berättade han. Parkeringsmöjligheterna är både få och dyra. Att resa med den lokala bussen är mycket bättre. Alltså tog vi lokalbussen till den lilla staden Amalfi som gett namn till hela kuststräckan. Centralpunkten i staden är Piazza del Duomo med sina affärer och uteserveringar. Vi slog oss ner på en servering för att dricka kaffe och äta en "delizie al limone", en himelskt god citronbakelse.
Intill torget ligger den magnifika katedralen med sin långa trappa och vackra mosaik.
Vi vandrade genom de trånga, övertäckta gränderna med sina slitna stenhus. Gränderna övergick i långa, branta trappor.
Ju längre upp vi kom desto färre turister stötte vi på. Vi fick se hur man klarar av transporten till alla hus som är byggda utefter klipporna.
Av kustens berömda citroner tillverkar man allt från tvålar och doftljus till den, i mångas tycke, mycket goda citronlikören Limoncello.
Onsdag 6 oktober
Att besöka Pompeji var en stor upplevelse. Det var som att göra en resa ett par tusen år tillbaka i tiden. När vi väl var på plats insåg vi att vi borde ha varit bättre pålästa i förväg men det blev ändå ett otroligt intressant besök. Vi hade bra kartor och guideböcker med oss då vi promenerade runt i det enorma området som begravdes i aska vid Vesuvius utbrott år 79 e. Kr. Vi skulle ha behövt tillbringa ett par dagar i Pompeij men under vårt fyra timmar långa besök hann vi i alla fall få en glimt av denna berömda ruinstad.
Forum med Tempel of Jupiter och Vesuvius i bakgrunden.
En lugn gata i Pompeji.
ÖvergångsställeTorsdag 7 oktober
Dag nummer tre på Amalfikusten tog vi åter igen SITA-bussen till Amalfi. Vi steg i en båt och under den 20 minuter långa färden till Smargadgrottan fick vi se Amalfi från sjösidan.
Färgen i den vackra Smaragdgrottan var verkligen turkos. Det som ger grottan dess färg är reflexer i vattnet av det solljus som kommer in. Därför ska man inte besöka grottan en mulen dag. ”Skönsjungande” italienare rodde runt oss turister. Deras sång ekade i grottan. Mellan varven berättade de ett och annat om grottan. Vi fick bl.a veta att grottan är 60 meter djup. En grupp stalagmitpelare, som stod under det kristallklara vattnet, kallas för julkrubban och det sag verkligen ut som om det var en krubba med Josef, Maria och Jesusbarnet. Tyvärr var det ganska mörkt i grottan och min kamera är inte särskilt avancerad så några bra foton blev det inte.
Eftermiddagen tillbringade vi på Maioris fina strand. Ett par dopp i Medelhavets klara och inbjudande vatten blev det också.
Fredag 8 oktober
Vår sista dag i Maiori, tyvärr. Förmiddagen var lite mulen och blåsig så något strandliv var inte att tänka på. Det var marknad i stan och där strosade vi runt någon timme. Vi gick vidare uppför backarna till den stora kyrkan som vi såg (och hörde varje kvart) från vår balkong.
Kyrkan sedd från vår balkong
Utsikt över stan från kyrkan
Vår trevlige värd hade föreslagit att vi skulle gå ”citronstigen” från Maiori till grannstaden Minori.
Det skulle vara en mycket vacker väg. Sagt och gjort. Trots Allans svåra ryggproblem, och mina lite lindrigare, tog vi oss alla tre upp för backarna till kyrkan igen varifrån vi beundrade den vackra utsikten över bukten.
Därefter fortsatte vi uppåt den branta stigen som mestadels bestod av trappor. Det var många hundra trappsteg innan vi nådde toppen.
Vi vandrde genom citronodlingar på smala terrasser och under vindruvsrankor som växte på bågar över stigen. På vår vandring gjorde vi många stopp för att hämta andan och för att bara stå en stund och titta ut över det vackra landskapet.
För att komma tillbaka till Maiori gick vi den dryga kilometern längs kustvägen.
Lördag 9 oktober
Efter fyra dagar på Amalfikusten bar det av norrut, närmare bestämt till Toscana. De omkring 50 milen körde vi mest på motorvägar så det gick ganska fort. Värre blev det när vi körde in på småvägar för att ta oss till vår nästa bostad, Il Vicario, en byggnad från 1300-talet, belägen ett par kilometer från San Gimignano. Vi hade fått en färdbeskrivning men lyckades ändå tolka den fel och någon GPS hade vi inte. Det brukar gå bra ändå. Det blev till att ta fram mobilen och ringa till Katia, en av delägarna i Il Vicario. Vi förklarade för Katia var vi befann oss och hon sa att hon skulle ta bilen och komma oss till mötes. Efter en halvtimmes väntan syntes Katia fortfarande inte till. Fram med mobilen igen för ett nytt samtal. Nu var det hennes morbror, Fulvio, som svarade. Han insåg att Katia stod och väntade på ett helt annat ställe än där vi var. Nu skulle han ta sin bil och möta oss. Efter ytterligare en kvarts väntan så kom Fulvio och eskorterade oss till Il Vicario. Vi förstod senare att vi inte var de enda gästerna som hade svårt att hitta till Il Vicario. Redan nästa kväll kom ett par från Australien körandes efter Fulvios bil och deras bil var utrustad med en GPS.
Så snart vi hade anlänt blev vi bjudna på ett glas rött vin och oliver. Det smakade bra efter den långa resan. Eftersom det fortfarande var ljust ute så passade vi på att ta en promenad i omgivningarna. Il Vicario ligger i ett vackert område mitt bland vinfält och olivodlingar. I fjärran kunde vi se tornen i San Gimignano.
Vi hade förbokat middag på Il Vicario. Klockan 20 var vi ett tiotal personer som skulle avnjuta Katias goda trerättersmeny med passande viner därtill.
Söndag 10 oktober
Denna dag skulle vi besöka San Gimignano, en av Italiens bäst bevarade medeltidsstäder. Staden ligger högt uppe på en kulle och alla dess torn syns på långt håll. Tidigt på morgonen parkerade vi bilen utanför stadsmuren och gick in i staden. Gränderna var fortfarande öde och vi var tacksamma över att ha San Gimignano en liten stund för oss själva. Snart skulle horder av turister välla in.
På ett av torgen höll man på att duka upp till en marknad.
I de olika stånden fick man provsmaka både ostar och charkuterier.
Det var dock ingen provsmakning av den dyra tryffeln.
Kött från vildsvin är en av traktens specialiteter.
Efter att ha utforskat staden och tittat på vackra vyer över områdets vingårdar slog vi oss ner på en servering vid Piazza della Cisterna, stadens stora torg. Där smakade det bra med en cappuccino.
På eftermiddagen sken solen från en klarbå himmel. Vi packade en ryggsäck med bröd, vin, ost och prosciutto. Sen begav vi oss ut på vandring mellan vinfält och olivodlingar.
Under ett olivträd vid vägkanten åt vi vår medhavda picknick och njöt av tillvaron.
Innan solen gick ner hann vi sitta och läsa en stund vid hotellets pool.
Måndag 11 oktober
Efter frukost begav vi oss till Siena. Vi hann bara gå en sväng runt det vackra gamla torget Piazza del Campo innan det började regna.
Undrar just hur denna staty klarade sig i regnet.
Innan vi lämnade Siena måste vi naturligtvis beskåda katedralen som sägs vara en av Italiens vackraste kyrkor.
Dagens sista aktivitet blev vinprovning på Fattoria Ormanni in Chianti. Vi köpte några flaskor att njuta av vid ett senare tillfälle.
Tisdag 12 oktober
Till Florens var det inte långt att åka. De få milen avverkade vi ganska snabbt men när vi skulle hitta in i stan, och framför allt hitta till vårt hotell, fick vi problem. Vi hade varken GPS, karta eller en ordentlig vägbeskrivning. Efter ett par samtal med Anna, som förestod Johanna II där vi skulle bo, visste vi på ett ungefär var hotellet låg men vi åkte fram och tillbaka och hit och dit i minst en timme och stannade flera gånger för att fråga efter vägen. Till slut hittade vi en parkeringsplats utanför en trattoria som vi trodde låg ganska nära hotellet. Efter ytterligare ett samtal till Anna bestämdes att hon skulle komma och möta oss med sin bil för nu visste hon var vi hade parkerat. Vi fick dock vänta tills Anna hade stängt receptionen inför siestan så där gick en ytterligare en trekvart av vårt korta besök i Florens till spillo. Vi fick väl skylla oss själva som inte ens hade införskaffat en karta över stan.
Hotellet vi hade bokat ligger en bit utanför själva centrum men med bil kan man inte bo alltför centralt. Vi kunde parkera på hotellets gård. Anna var vänlig nog att låta oss få våra rum och ge oss en karta trots att det var mitt under hennes lunchrast. Med kartan i högsta hugg promenerade vi in till centrum. Vi hade hört talas om en pizzarestaurang som skulle vara så bra. Då vi äntligen kom fram var klockan redan tre på eftermiddagen och restaurangen hade stängt. Vi fick leta vidare. Till slut hittade vi en annan pizzeria där vi kunde få äta. Mätta och belåtna letade vi oss fram till Piazza della Signoria, ett av Florens många vackra torg. Neptunfontänen är en av torgets berömda statyer.
Vid ingången till Palazzo Vecchio står en kopia av en av världens mest kända marmorstatyer, Michelangelos David. I varenda souveniraffär hängde förkläden och kalsonger med bild på Davids underkropp. Ingen av mina medföljande herrar ville köpa sig något av dessa plagg.
På fina gatan, Via de' Tornabuoni, låg lyxbutikerna på rad. Vi mötte väldigt många kvinnor med asiatiskt utseende som bar på eleganta kassar från Gucci, Prada och andra kända märken.
Denna kväll var vi lite trötta och kände inte för att gå ut och äta middag. Vi köpte varsin macka med lufttorkad skinka och mozzarella. Vi dukade upp våra mackor i hotellets lilla frukostrum. Till detta drack vi vin från Fattoria Ormanni. Vinet som kostade 15 euro flaskan smakade betydligt bättre än det vin som kostade 4.50 euro per flaska.
Onsdag 13 oktober
Klockan ringde redan halv sju. Vi hade förbokat biljetter till Uffizimuséet och dessa skulle hämtas ut klockan halv nio. Förbokade biljetter skulle ge inträde direkt, utan att man skulle behöva stå i köer, som kan bli timslånga. Vi trodde nog också att trängseln i salarna skulle vara mindre om vi var på plats när muséet öppnade för dagen. Vår snälla värdinna hade ordnat med frukost åt oss redan kvällen innan eftersom receptionen inte öppnade förrän klockan halv nio. Vi tog bussen ner mot stan men den gick bara halva vägen ungefär. Sen fick vi gå till fots. Med två lite långsammare herrar i släptåg travade jag på i rask takt. Strax före halv nio stod vi utanför biljettkontoret. Jag hann precis komma fram till dörren då två damer var på väg att stänga. De hade ställt ut en skylt som sa att muséet inte skulle öppna förrän klockan halv elva. Då kunde vi få hämta ut våra biljetter. Det skulle också alla andra göra som hade bokat biljetter mellan halv nio och halv elva. Det var personalmöte stod det på skylten men vi fick senare veta att personalen strejkade. Jaha, då hade vi alltså skyndat oss alldeles i onödan.
Vi bestämde oss för att gå upp till Piazzale Michelangelo för att titta på den berömda utsikten över stan. Vi gick över över floden Arno via Ponte Vecchio, Gamla bron. Bron, som är från medeltiden, är den enda bro som inte förstördes av tyskarna under andra världskriget.
Det tog en bra stund att ta sig till Piazzale Michelangelo och som vanligt var det uppåt och uppåt. Det var värt våra ansträngningar. Utsikten över Florens, med Duomen, Uffiezierna och andra sevärdheter, var fantastisk trots att dagen var lite gråmulen.
Piazzale Michelangelo lär vara en populär plats för bröllopsfotografering. När vi var där såg vi ett brudpar men de var ensamma och hade en förinställd kamera så att de kunde låta sig fotograferas med den vackra utsikten i bakgrunden.
En fika hann vi med innan det var dags att ta sig till Uffzimuséets biljettkontor. Där var kön som väntat enorm. Vad hade vi för nytta av att ha bokat och betalat biljetter i förväg? Sådana biljetter är alltid dyrare men det var bara att bita ihop.
Efter nästan en timmes köande hade vi våra biljetter i handen och kunde marschera in i muséet via en säkerhetskontroll värdig en flygplats.
Uffizi, som är ett av världens främsta konstmuséer, är enormt. Vi hann bara gå in i en bråkdel av alla salar och det blev förstås där det fanns konstverk av artister som vi hade hört talas om. Ett av de mest kända verken är Venus födelse av Botticelli.
Efter lunchen fortsatte vi till Piazza del Duomo. Vi kunde naturligtvis inte lämna Florens utan att ha varit inne i denna berömda kyrka. Vi något tillfälle har Ulf och jag sagt ”aldrig mer en kyrka, aldrig mer ett torn, aldrig mer en grotta”. Vi har varit inne och uppe i tillräckligt många. På denna resa till Italien blev det som vanligt mängder av detta. Kyrkan var naturligtvis lika imponerande som de andra kyrkorna vi sett under resan. Man kan inte sluta att förundras över prakten och vilka enorma både arbeten och kostnader som en kyrka av detta slag har medfört. Kyrkans namn, Basilica di Santa Maria del Fiore, betyder ”Heliga Marias blommas basilika”. Fasaden i vit, grön och röd marmor är ett mästerverk utan like men kyrkan är framför allt berömd för den fantastiska kupolen.
Via 463 trappsteg på smala trappor kommer man nästan högst upp i kupolen. Denna dag var det inga köer alls för att ta sig dit upp så Ulf och jag antog utmaningen och klättrade upp. Att utsikten från kupolen skulle vara otroligt fin hade vi tagit för givet.
Att Florens är ett mycket populärt resmål kunde vi snabbt konstatera. Skaror av turister från världens alla hörn följer reseledarnas paraplyer eller andra kännetecken som hålls upp i luften för att gruppen ska kunna hålla ihop. Vi som gick på egen hand gick säkert miste om en hel del intressant information men vi kunde strosa runt i stan i vår egen takt utan att behöva rätta oss efter en stor grupp.
Medan det ännu var dagsljus kvar ville vi åka med buss nummer 13 som avgår från centralstationen och går i en rundlinje. Bussen går bl.a förbi Piazzale Michelangelo som vi besökt tidigare på dagen.
Det blev en perfekt sigthseeingtur för 1.20 euro.
Torsdag 14 oktober
Denna dag var det till att gå upp redan klockan fyra på morgonen. Klockan fem skulle vi åka från hotellet för att vi utan stress skulle kunna hitta ut ur Florens, köra 30 mil, eventuellt köa på ringlinjen runt Rom, lämna tillbaka bilen och helst checka in i så god tid att vi hann äta något på flygplatsen och även handla lite i taxfreeshoppen. Vi hann med god marginal men det var tack vare att Ulf redan dagen innan rekognoserat läget i Florens så han visste hur vi skulle kunna ta oss ut ur stan i mörkret. Dessutom var köerna på ringlinjen mycket måttliga. Klockan tolv avgick SAS-planet från Rom och vid femtontiden landade vi tre nöjda resenärer på Arlanda.
