Britts värld: Semester på Barbados

Finns det något roligare än att resa? Bara att planera en resa är ett nöje i sig. Det är också en trevlig sysselsättning att skriva ner sina reseminnen och sedan föra över dem till en blogg. Det gör väl ingenting att det är flera år sedan resan ägde rum.

Våra två resor till Barbados krävde dock ingen större planering. Vi hyrde ett hus av en bekant och bokade flygresan genom British Airways. Sen var det bara att se fram emot avresedagen. Vårt första besök på Barbados, i november 2000, varade i två veckor. Vi återkom i maj 2005 och den gången stannade vi i tre veckor.

Huset vi hyrde ligger i Dover i södra delen av Barbados.

Till huset hörde en stor och vacker trädgård.

I träden intill bodde en flock apor. Vi stod ofta och spanade på aporna. De brukade stjäla mangos från grannens fruktträd.

Visst är det trevligare att bo så här än att trängas i ett hotellrum.

De dagar vi inte hade någon hyrbil tog vi elvans buss till en supermarket för att göra våra inköp.

Det är inte billigt på Barbados. För ett kilo potatis betalade vi cirka 40 kronor. Ett kilo tomater kostade 80 kronor. Det brukade bli bra måltider i alla fall.

Man behöver ju inte laga all mat själv bara för att man hyrt ett hus. Det fanns många bra restauranger på gångavstånd från huset.

Det bästa med vårt hus var nog i alla fall verandan. Där satt vi tidigt varje morgon och läste medan vi lyssnade till ljuden från cikador, kolibrier och andra fåglar. Där åt vi vår frukost

och där tog vi ibland en romdrink före maten. Den inhemska romen är en av få saker som är billiga på Barbados och limefrukt var det bara att gå ut och plocka i trädgården.

En vistelse på Barbados är naturligtvis mycket förknippad med sol och bad. Till den närmaste stranden, Dover Beach, hade vi endast tio minuters promenad från huset.

Turkost, kristallklart hav, kritvit sand, vajande palmer och ingen trängsel, det var en paradisstrand med andra ord.

Runt om ön finns mängder av fina stränder, som exempelvis Crane Beach på östkusten.

Bottom Bay är en annan av öns paradisstränder.

Lite annat än badstränder vill vi gärna se även om man åker till ett "badparadis". Till huvudorten Bridgetown åkte vi många gånger. Där hittade vi en "ombudsman".

Barbados, som tidigare var en Brittisk koloni, blev självständigt 1966. Ön är fortfarande starkt influerad av Storbritannien. Det är vänstertrafik på Barbados och språket är engelska, även om dialekten ibland är svårbegriplig. I Bridgetown finns Trafalgar Square, om än betydligt mindre än sin namne i London, men en staty av Lord Nelson står även här på torget.

Invånarna på Barbados har en förhållandevis hög levnadsstandard jämfört med de flesta andra öar i Karibien. Sjukvården är bra och det är nioårig skolplikt. Det är obligatoriskt att bära skoluniform.

Vägarna på öns inland kantas av fält med höga sockerrör. Det kändes som om vi åkte i en labyrint utan att veta var vi befann oss. Kartan var inte till någon vidare hjälp. Sockerrören används bl.a i produktionen av Barbados mörka rom. Mount Gay lär vara världens äldsta tillverkare av rom. Vi besökte deras destilleri i St Lucy. Där gick vi på rundvandring tillsammans med en kunnig person som berättade för oss hur tillverkningen går till. Det är en omständig process.

St. Nicholas Abbey är en gammal plantageägarvilla från från 1660. Undervåningen är öppen för besökare. Vi gick på en guidad visning och fick även här lära oss en del om romtillverkning.

Vi åkte tåg ner i underjorden för att titta på de vackra stalagmiterna i Harrisons´s Cave.

Vid North Point möts Atlanten och Karibiska havet. Skummet yrde när vågorna slog in mot klipporna.

I Flower Forest finns mängder av exotiska växter. Vi hann se det mesta av trädgården innan det kom ett kraftigt skyfall som gjorde att vi fick rusa till trädgårdsrestaurangen. Där fick vi vänta i nästan en timme innan vi kunde ta oss tillbaka till vår hyrbil.

Inte lång från Dover ligger Oistins. Dit kunde vi åka med elvans buss. Utanför en kyrka städades det noggrant innan gudstjänsten skulle börja.

Varje dag är det fiskemarknad i staden och Oistins fiskfestival på fredagskvällar är populär både bland turister och lokalbefolkning. Då kan man köpa goda fiskrätter från olika stånd för en ganska billig penning. Till de mest populära stånden var det långa köer när vi var där. Maten åt man vid utställda träbord medan det spelades härlig reggaemusik.

En av alla vackra dagar tog vi lokalbussen från Bridgetown till Speightstown
i nordväst. Vi vandrade längs västkustens stränder till Holetown. Här och där stannade vi en stund och badade.

På Barbados är alla stränder allmänna. Inte ens det finaste hotell får ha sin egen privata strand. En annan dag gick vi nästa etapp utefter västkusten. Då klev vi av bussen i Holetown och gick till Batts Rock. Bakom höga murar låg fina privata hus utan tillhörande privat strandremsa.