New York
Vi landade på Newark en solig och sommarvarm torsdagseftermiddag i början av april. Efter det att alla formaliteter för att komma in i landet hade klarats av och vi fått våra väskor tog vi oss med tåg och taxi till Manhattan, närmare bestämt till 54:e gatan nära 9:e avenyn.
Där hade vi hyrt en liten studio som vi hade bokat via www.vrbo.com. Vi kunde inte ha hittat en bättre plats att bo. Från lägenheten är det gångavstånd till Times Square och Central Park. Vår bostad var liten men välplanerad och där fanns allt som vi behövde. I kvarteret finns matvaruaffärer, vinhandlare, tvättomater och annat ”livsnödvändigt”. Mängder av små kvarterskrogar finns också i närheten. Vi fick vår egen lilla favorit, ”Greken runt hörnet” som vi kallade den. Lägenheten ligger i ett bostadsområde där lokalbefolkningen bor och där turisterna är få. Nu tänkte vi också bli New York-bor för ett tag.
Första eftermiddagen gick åt till att installera oss i vår nya bostad och att inhandla matvaror i en supermarket i närheten. Efter en sallad och ett par glas vin somnade vi tidigt den första kvällen.
Dagen därpå gick vi direkt till en större tunnelbanestation och köpte varsitt sjudagarskort (tyvärr finns inte tiodagarskort) som gällde på både bussar och tunnelbana. Sen satte vi igång med att i lugn och ro utforska staden.
Times Square, hjärtat av Manhattan, där turister från hela världen trängs med lokalinnevånarna. Där hamnar nog alla besökare i New York förr eller senare. Neonljusen blinkar dag som natt och och de gula taxibilarna passerar i en strid ström nedför Sjunde Avenyn och Broadway.
Den berömde ”Naked Cowboy” fanns på plats en dag, iklädd kalsonger, cowboy boots och hatt. Gitarren hade han också med sig. Det var många som var villiga att betala ett par dollar för att bli fotograferade tillsammans med honom.
Central Park kallas med rätta för New Yorks lunga. Här tillbringade vi en lördagseftermiddag tillsammans med Gloria från El Salvador.
En känd New York-bo, Woody Allen, tog en promenad i parken tillsammans med sin fru. Vi ville inte leka paparazzi så vi nöjde oss med att ta ett kort bakifrån.
Till detta fina utflyktsmål kom vi flera gånger. Det var härligt att bara strosa runt i parken och titta på folklivet och beundra rullskridskoåkarnas konster.
John Lennons minnesplats, Strawberry Fields, var dämpad och vacker. Imagine-mosaiken var smyckad av blommor och frukt. Alldeles utanför satt ett gäng musikanter som spelade och sjöng John Lennons musik.
Harlem är numera ett säkert område att vistas i. Dit åkte vi flera gånger både med buss och tunnelbana. Vi gick en lång promenad från 125:e gatan fram till 138:e gatan där de vackra, gamla stadsvillorna i Sugar Hill ligger. Promenaden fortsatte genom St. Nicholasparken, från vilken man har en fin utsikt över delar av Harlem.
Hit kan man vända sig om man skulle bli osams med maken.
Utanför Apolloteatern ringlade köerna långa. Hundratals hågade talanger skulle gå på audition till amatöraftonen som går av stapeln varje onsdagskväll på denna berömda teater. Vi köpte biljetter till en sådan amatörafton. Ett tiotal så kallade artister uppträde inför en kritisk publik och hoppades på att bli upptäckta. Om publiken inte tyckte att en medverkande höll måttet så blev den personen utbuad och fick lämna scenen innan numret hade avslutats. Det ingick i konceptet. De bästa talangerna skulle sedan röstas fram. Några kontrollanter var utplacerade i lokalen för att bedöma vilka artister som fick mest ovationer från publiken. Dessa gick då vidare till en finaltävling som skulle äga rum vid ett senare tillfälle. Många otroligt bra artister har lyckats här. Se bara denna lista: Ella Fitzgerald, Sarah Vaughan, Billie Holiday, Michael Jackson och the Jackson 5. Ett par av aftonens artister var riktigt bra men de flesta skulle nog förbli oupptäckta. Ett annorlunda spektakel var det i alla fall.
Många turister åker på en organiserad gospeltur till Harlem. Vi ville hellre uppleva en äkta gospelgudstjänst som inte var anpassad efter turisterna. En söndagsförmiddag steg vi in i Greater Zion Hill Baptist Church. Där hälsades vi turister varmt välkomna av församlingens medlemmar som alla var finklädda inför kyrkobesöket. Några av damerna bar vackra, färgranna dräkter med stiliga hattar. Det kändes som en ära att få sitta i deras kyrka och lyssna på den skönsjungande gospelkören.
Brooklyn Bridge promenerar man gärna över en solig dag. På bron finns det en gångbana som ligger ovanför de sex filerna för motorfordon. En bilkrock orsakade långa köer in mot Manhattan. Det störde inte oss promenerande turister. Vi gick vidare och vände oss om då och då för att beundra den fina utsikten över Manhattans skyline.
Färjan till Staten Island är ett annat gratisnöje som vi tog del av. Från färjan har man också en fin vy över Manhattans skyline och man passerar även Frihetsgudinnan på nära håll. Det är ett bra alternativ om man vill slippa köa i timtal för att åka med den färja som går ut till den berömda damen.
Empire State Building hade vi tänkt att hoppa över. Dels hade vi varit där tidigare, dels hade vi hört talas om de timslånga köerna med turister som vill åka upp med hissen. Vi gick förbi byggnaden en solig eftermiddag och kunde inte låta bli att kika in. Var fanns köerna? Vi frågade vakten. Idag är det bara att gå rakt in fick vi veta. Ett sådant tillfälle kan man ju inte missa. Efter bara några minuter befann vi oss på utsiktsplattformen på 86:e våningen. Utsikten var strålande denna vackra eftermiddag.
Helikoptertur är ett dyrt nöje men vi blev bjudna på en sådan som födelsedagspresent från våra barn. En solig lördagsförmiddag for vi upp i luften och såg Manhattan från ovan. Det var spännande att se skyskraporna under oss.
Waterfront stod på vår lista. En annan av alla soliga dagar tog vi tunnelbanan till Battery Park varifrån vi skulle starta vår promenad. I parken stod de japanska körsbärsträden i blom och det såg inbjudande ut att slå sig ner på en parkbänk och bara njuta i solen. Vi ville dock gå hela strandpromenaden utmed med Hudson River så vi stannade inte länge i parken. Det var en vacker promenadväg längs vattnet med lummiga parker, eleganta fastigheter och inbjudande paviljonger på den andra sidan. Vi gick hela vägen upp till Pier 21. Där tog strandpromenaden slut och vi fortsatte in mot stan igen.
Chinatown är inte längre särskilt kinesiskt men vi hittade en riktigt bra kinarestaurang på Centre Street. Den heter Red Egg och där åt vi lunch ett par gånger. Tvärs över gatan låg KSS Spa Inc. Efter allt promenerande i New York skulle det sitta fint med lite fotvård så jag bokade en tid. För en billig penning blev trötta fötter som nya.
Shopping på Century 21 blev det ett par gånger. Där kunde man göra riktiga fynd. Vi tog tunnelbanan downtown och återvände hem med fyllda shoppingkassar.
Ground Zero ligger alldeles intill Century 21. I detta stora hål pågick arbeten för fullt med att bygga en ny jättebyggnad. Det kändes obegripligt att det på denna plats hade stått två enorma byggnader som hade fallit ihop som korthus. Att vi många år tidigare hade varit uppe i ett av tvillingtornen kunde vi nästan inte förstå.
Finanskvarteren ligger mitt emot Ground Zero. Vid en tidigare resa till New York besökte vi börsen på Wall Street. Efter terrorattacken den 11 september 2001 är börsen stängd för allmänhetens besök så vi fick nöja oss med att titta på byggnaden från utsidan. Att de har ett jättejobb att göra på Wall Street kunde vi i alla fall konstatera när vi såg denna skylt som visar hur USAs gigantiska statsskuld tickar på.
Guggenheimmuséet besökte jag tillsammans med Gloria medan Ulf föredrog att gå på upptäcktsfärd på egen hand. Både Gloria och jag var imponerade av byggnaden men det mesta av ”konsten” som visades begrep vi oss inte på. På nedre botten fanns det i alla fall en massa verk av impressionisterna. I de salarna kunde vi njuta av konstverken.
En Broadway-musical är ett måste när man är i New York. Vi hade bokat biljetter hemifrån till ”Memphis” som spelades på Shubert Theatre. Det är en musical som vi verkligen kan rekommendera. Den utspelar sig i sydstaterna under 50-talet. En vit man blir kär i en svart kvinna i rasmotsättningens tid. Det var en färgsprakande show med fantastisk musik. Publiken gav stående ovationer när showen var slut.
Ytterligare en musical fick det bli men då fick jag gå ensam. Jag köade en timme utanför TKTS på Times Square för att köpa en biljett till rabatterat pris. En rolig ”kösamordnare” underhöll alla oss som stod i kön så timmen gick fort. Tyvärr så fanns det inga bra platser kvar till den musical jag helst ville se så det fick bli Mamma Mia. Den var bra och som svensk blir man ju lite stolt när de amerikanska småflickorna som satt brevid mig sjöng med i Abba-låtarna.
Grand Central Terminal, den vackra centralstationen, är vida känd men vi hade aldrig tidigare varit där. Nu var det dags att ändra på det. Den var verkligen sevärd. Taket utgjordes av en blå kupol med stjärnhimmel.
FNs högkvarter tittade vi bara på från utsidan. För många år sedan gick vi på en guidad tur i byggnaden så det hoppade vi över denna gång.
Efter tio dagar i New York var det dags att ta farväl av staden och vår lilla lägenhet och hoppas på ett återseende. Vi begav oss ut till Newark igen. På bussen till flygplatsen började vi prata med ett par svenskar som inte hade kunnat ta sig hem från New York på grund av askmolnet över Europa. De var på väg till flygplatsen i förhoppning om att bli inbokade på något flyg under de nästkommande dagarna. Tyvärr såg chanserna inte särskilt goda ut. I terminalbyggnaden hade man ställt upp något hundraltal tältsängar där strandsatta resenärer kunde få övernatta. Vi var lyckliga nog att slippa sådana problem. Vi skulle ta flyget till Memphis, Tennessee.
Andra etappen av vår resa
Tennessee
Direkt efter landningen i Memphis hämtade vi ut den hyrbil vi hade beställt hemifrån. Eftersom vi bara var två personer hade vi bokat en mindre bil. Det fanns dock inga sådana tillgängliga så vi blev uppgraderade till en minivan av märket Chrysler. Tur att besinen fortfarande är billig i USA.
Målet för vårt stopp i Memphis var naturligtvis Graceland. Vid entrén fick vi hörlurar och kunde sedan vandra omkring på egen hand genom Elvis bostad.
Man hade bevarat rummen som de såg ut när Elvis bodde där.
Det kändes nästan som om han själv var närvarande.
Elvis och hans föräldrar ligger begravda på Graceland.
Runt Graceland finns det en mängd sevärdheter med anknytning till Elvis. I ett museum visas några av Elvis alla lyxbilar. Hans privatflygplan, Lisa Marie, är numera också ett museum som man får gå in i.
Vi tillbringade många timmar på Graceland men vi måste ju också se själva staden Memphis som ligger vid Mississippi-floden. Vi parkerade vår bil i utkanten av staden och undrade åt vilket håll vi skulle gå för att komma in till centrum. Vi frågade ett par damer som kom gående. De gjorde sällskap med oss in mot stan och berättade att det inte fanns mycket att se i Memphis. Det hade de helt rätt i. Det var en folktom stad med tråkiga byggnader. Det enda som vi tyckte var sevärt var ”Main Street Trolley” som passerade på huvudgatan med jämna mellanrum. Memphis avverkade vi på en timme.
Mississippi
Vi lämnade Tennessee och for in i Mississippi. I den lilla staden Canton, som är huvudort i Madison County, stannade vi för att äta lunch. Canton såg precis ut som vi hade föreställt oss en småstad i amerikanska södern. Mitt i stan stod den vackra domstolsbyggnaden. Små genuina byggnader omgärdade torget. Var och varannan bil som stod parkerad var en s.k. pickup truck. På Harkins Café åt vi en utmärkt lunch. Där var vi garanterat de enda turisterna.
Utanför på gatan stod denne man med erbjudande om ”snabba cash”. Undrar just hur hög räntan var.
Efter några timmars bilfärd var det dags för mellanmål. Vi stannade till vid en vägkant och åt goda blåbärsmuffins som vi hade köpt på Harkins Café.
Lousiana
Färden gick vidare in i Lousiana. Vi skulle besöka jazzens hemstad New Orleans.I de franska kvarteren spelades musik överallt. Där strosade vi omkring två kvällar i rad. Bourbon Street är stadens berömda nöjesgata och där var det ett våldsamt festande. Det finns barer, nattklubbar och strippklubbar längs hela gatan. Gatumusikanter och gycklare underhåller.
Från barerna kom folk, mer eller mindre nyktra, med ölglasen i högsta hugg. De skulle dra vidare till nästa bar för att fylla på glaset. Ett populärt nöje är att ha fest på en hyrd balkong.
På balkongerna står folk och slänger ner pärlhalsband till de gående på gatan. Man behöver inte vara ung för att få ett halsband.
I de franska kvarteren märkte vi ingenting av orkanen Katarina som drabbade New Orleans år 2005. Däremot vittnade många hus i stadens förstäder om orkanens härjningar.
På Mississippifloden ligger en gammal hjulångare som man kan åka på en tur med.
Denna gång blev det ingen flodtur för oss. Vi styrde kosan mot Texas i stället.Texas
Första stoppet i George W Bushes hemstat var Houston. Vi började med Houston Premium Outlets där vi under nästan en hel dag gjorde utmärkta fynd i butikerna som sålde märkeskläder. Påföljande dag skulle vi titta på stan.
Houston gör ingen människa glad, i alla fall inte på en söndagsförmiddag. Skyskrapor, parkeringshus, parkeringsplatser, folktomma gator, stängda affärer och stängda restauranger, i den mån det fanns några. Staden kändes ödslig. Efter mycket letande hittade vi i alla fall ett öppet Starbucks café där vi drack en kopp kaffe.
Mitt på dagen började det röra på sig. Vi kom till en liten marknad där man sålde matvaror. I ett av stånden stod Shirley Ann och sålde sina hembakade pajer. Vi köpte varsin att ha som lunch. På köpet fick vi två bakverk. De var väldigt goda precis som pajerna.
Så mycket mer fanns det inte att göra i Houston om man inte ville gå på baseballmatch. Det ville inte vi, men köerna av Houstonbor som ville se Houston Astros var långa.Vi åkte ut mot kusten istället, till den lilla staden Kemah. Kemah visade sig vara som en enda stort nöjesfält. Folk roade sig av hjärtans lust och restaurangerna utefter strandpromenaden var överfulla.
Det var alltså här Houstonborna höll hus en söndag. Det kunde man förstå. Det var en skön, ljummen bris vid havet, mycket bättre än hettan i Houston.
Vi åkte tillbaka till vårt hotell där vi åt en god middag.
Nästa stopp blev i Corpus Christi och där hade vi bokat rum i fem nätter på George Blucher Bed and Breakfast på Blucher Street.
Huset, som var byggt 1904, var helt underbart. Det hade restaurerats varsamt av den nuvarande ägarinnan och känslan av att komma in i ett överklasshem från början av förra seklet infann sig genast. Huset hade sex sovrum som alla hade olika inredning och som var uppkallade efter de sex barnen i den första ägarfamiljen. Vi bodde i Pearls rum. Vi hade vi vår egen veranda där vi kunde sitta och njuta av en bok och ett glas vin på eftermiddagarna.
Vår värdinna, Tracey, lagade de mest underbara frukostar och hade man inte gått upp i vikt tidigare så gjorde man det här.
Själva stan Corpus Christi är inget att skriva hem om även om det finns en massa fina hus utmed "shoreline" och många tjusiga båtar i hamnen.
Runt om i staden finns det mängder av stängda restauranger och övergivna affärslokaler. Om detta beror på finanskrisen fick vi ingen klarhet i. Hela stan verkade nästan som om den höll på att överges.
I hamnen ligger i alla fall en intressant sevärdhet, hangarfartyget USS Lexington som numera är ett museum.
Ett par mil utanför Corpus Christi ligger Padre Island med fina stränder och ett rikt djurliv. Vi solade och läste men vi badade inte. Man varnade för maneter och vi såg flera döda på stranden så det lockade inte med bad i havet.
På ön finns inga restauranger så vi hade köpt med oss mackor och vatten. Det var många som ville vara med och dela vår medhavda matsäck. Så fort vi hade börjat plocka fram maten kom det en svärm med skrattmåsar och satte sig intill oss. De flög till och med in under taket över vårt bord. Vips hade en av dem snappat till sig överdelen av en macka som Ulf höll i handen. De är verkligen inte blyga dessa fåglar.
Det märktes ibland att stekarna är ovanligt stora i Texas.
Vi åkte norrut igen, till San Antonio närmare bestämt, som lär vara Texas mest besökta stad. Den staden tyckte även vi om. Här finns Alamo, en av USAs mest kända historiska byggnader. Vid fortet Alamo utkämpades år 1836 ett slag som kan ha varit inledningen till Texas frigörelse från Mexiko.
San Antonio Riverwalk, det kilometerlånga promenadstråket på båda sidor om San Antonio River, är ett populärt område. Här finns mängder av restauranger och affärer.
Under vårt besök i San Antonio var det en stor musikfestival där. Manliga och kvinliga cowboys vallfärdade till den stora arenan. Vi var också lite frestade att köpa biljetter men vi tyckte priset på 225 dollar per man var lite väl högt så det fick vara.
Efter två dagar i San Antonio lämnade vi vår bil på flygplatsen en tidig morgon, tog flyget till Newark där vi bytte till SAS-planet hem. Den här resan tog oss till fyra stater i USA där vi inte hade varit förut. Nu har vi ”bara” 34 kvar att besöka.
