Med barnbarnen i London

Ulf och jag och våra två äldsta barnbarn, 13 och nästan 11 år, kom till London en solig lördagseftermiddag i mitten av maj. Vi hade innan fått höra att det hade regnat nästan oabrutet i tre veckor så vi blev glatt överraskade av det vackra vädret. En taxi tog oss från Heathrow in till centrala London där vi hade hyrt en lägenhet under en vecka. Old Paradise Street låg alldeles intill Lambeth Bridge på Themsens södra sida. Det tog oss ett par minuter att gå till den här platsen med utsikt mot parlamentet och Big Ben.

Vi gick bort och tittade på London Eye och alla gycklarna som uppträdde på South Bank.

Det blev pizzamiddag på Strada och väl tillbaka i lägenheten ”myskväll” med kakor, chips och läsk.

På söndagen sken solen fortfarande och vi beslöt att gå till London Eye och börja köa innan öppnandet. Det var ett bra beslut för på så sätt slapp vi stå i timslånga köer. Redan efter en trekvart hade vi köpt biljetter och kunde stiga in i en av de 32 glaskorgarna för den halvtimmeslånga färden.

Utsikten över stan var fin men barnen uppskattade inte attraktionen lika mycket som vi. Efter ett tag tyckte de att det började bli tråkigt.

Så snart vi var nere på fasta marken igen gick vi över Westminster Bridge och till närmaste tunnelbanestation för att köpa Travelcards för en vecka. Vilken tur vi hade. Barn under elva år reser gratis och Sofia klarade den åldersgränsen med tio dagars marginal. Under eftermiddagen blev det åkturer både med buss och tunnelbana.

I Speakers’ Corner var talarna i full gång. Vi stod där en stund och lyssnade. Efter en glass tog vi oss till fots till Hamleys på Regent Street. Där fanns leksaker i alla prisklasser.

Delar av den brittiska kungafamiljen fanns att beskåda i lego.

Niklas och Sofia tröttnade ganska snart på leksaksaffären, de är för stora för sådana affärer nu, men en present att ta hem till lillebror Fredrik fick det bli. Han skulle trivas här sa de båda storasyskonen. De är i alla fall inte för stora för en lekpark. De roade sig ett bra tag i lekparken som låg precis utanför huset där vi bodde.

Måndagen var gråmulen och det duggade lätt. Vi gick omkring i Towern i ett par timmar.

Niklas och Sofia var måttligt roade. De ville att vi skulle åka och shoppa istället. Först skulle vi i alla fall gå in på en pub och äta lunch. Alldeles intill Towern låg puben Liberty Bounds som inte var någon turistfälla trots närheten till en av Londons stora turistattraktioner. Där serverades hamburgare med dricka därtill för 4.99 pund, som hittat. Dessutom sa Niklas att det var den godaste hamburgare han någonsin hade ätit. Efter maten tog vi oss till Harrods för det tyckte barnen lät som en bra idé. De insåg snart att deras medhavda kassor inte skulle räcka långt på det varuhuset. Det fick bli en del inköp på Oxford Street istället. Kvällen ägnade vi åt kortspel, pyssel och läsning.

Veckans höjdpunkt för barnen var besöket på Madame Tussauds. Även den dagen hade vi, Niklas, Sofia och jag, åkt tidigt hemifrån för att slippa de långa köerna. När portarna öppnades klockan halv tio hade vi endast väntat en kvart i en kö som inte var särskilt lång. Vi kunde gå omkring i lugn och ro och utan trängsel bland alla kända människor av olika slag.

Till lunch blev det fish and chips på den lokala puben.

Eftermiddagen fick jag tillbringa på egen hand medan Ulf åkte till Chelseas hemarena Stamford Bridge med barnen. Det besöket var någonting som föll Niklas och Sofia i smaken.

Själv tog jag mig till Leicester Square för att köpa en biljett till kvällens föreställning av fantomen på operan. Jag fick en mycket bra plats på parkett men till min, och många andra svenskars, stora besvikelse var Peter Jöback sjuk så en ersättare spelade huvudrollen. I och för sig gjorde ersättaren det mycket bra och föreställningen var helt fantastisk så man kunde inte vara annat än nöjd ändå.

Om tisdagen hade varit bra för oss alla så var onsdagen precis tvärtom. Vi började dagen med att åka till Buckingham Palace för att få se vaktavlösningen. Det lär vara ett måste om man åker till London och vi tyckte väl att barnen som förstagångsbesökare i staden skulle få vara med om detta evenemang. Det var ganska länge sen vi själva såg vaktavlösningen i London så vi kom inte ihåg att den ceremonien var ganska trist i jämförelse med Stockholms vaktparad. Det var dock lite oväntat att få se en hund marschera tillsammans med några soldater.

På eftermiddagen stod en matinéföreställning av ”Wicked” på programmet. På rekommendation av vår värdinna hade vi i god tid bokat biljetter på nätet. Det skulle vara en trevlig musical för barn hade vi fått veta. Vi hade egentligen tänkt oss ”Lejonkungen” men man tar ju gärna råd av en som bor i stan. Vi var förväntansfulla när vi begav oss till Apollo Victoria Theatre. Föreställningen hade fått fina recensioner. Tyvärr blev föreställningen en stor besvikelse och det var ytterst nära att vi hade gått därifrån under pausen. Vi stod redan ute på gatan när vi ångrade oss och tänkte att andra akten kanske skulle bli bättre. Det blev den inte. Det var mer en talpjäs än en musical och Sofia, som bara har läst engelska i knappt två år, begrep inte ett dugg. Även vi andra tyckte det var svårt att få något grepp om handlingen. Om det åtminstonne hade varit vacker musik mellan varven men det var mest skrikig sång. Det var i alla fall en mycket påkostad föreställning och den verkade vara uppskattad av alla engelska skolbarn som var där. Som ”grädde på moset” tog vi fel buss hem, men det gjorde egentligen ingenting. Det blev bara lite extra sightseeing i London.

Himlen var mulen på torsdagen men det var ändå skönt ute. Ulf och barnen åkte till London Trocadero Funland på morgonen. Där skulle det finnas en bowlingbana, studsmattor och diverse andra roligheter. Det visade sig senare att det mesta hade varit stängt. Själv tog jag mig till Kensington Gardens och fick en skön promenad genom parken. Det här är den vackra ”Sunken Garden”.

Jag fortsatte till Bayswater och lyckades hitta Garway Road där jag en gång bodde i fyra veckor i det här huset.

Efter lunch skulle Ulf gå på egen hand. Niklas, Sofia och jag tog 3:ans buss från hållpatsen intill vårt hus till Oxford Circus. Vi gick uppför Oxford Street och gjorde en del inköp. Lite senare träffade vi min systerdotter Caroline, som arbetar i London, på ”Kola” på James Street. Där åt vi goda glassar medan vi fick en pratstund.

Fredagen bjöd på riktigt fint väder. Vi tog bussen till Whitehall och promenerade genom James’s Park fram till Buckingham Palace. Precis när vi kom fram passerade en hästparad framför slottet.

Ulf ville utforska Chelsea där han hade vistats mycket i sin ungdom. Tillsammans med barnen åkte jag tillbaka till Kensington Gardens. Vi besökte slottet och tittade på utställningarna. Niklas och Sofia var inte särskilt intresserade men de fick i alla fall gå in gratis då man där räknas som barn om man är under 15. Vi fick köa en stund innan vi fick ett bord i Orangeriet men det var det värt.

Miljön där är så fin och vårt afternoon tea/choklad med sandwiches, scones och små bakverk smakade utmärkt.

”Jag börjar faktiskt längta efter Fredrik” sa Sofia när vi tog bussen tillbaka till lägenheten. Då passade det ju bra att det var dags för hemresan påföljande dag.