Tillsammans med en mycket kunnig guide gjorde vi en rundvandring i den fantastiska Vigelandsparken.
En utflykt till Holmenkollen stod också på programmet.
Det skadar inte att klaga om man blir tilldelad ett dåligt hotellrum. Bara jag nämnde ordet Tripadvisor så blev vi uppgraderade till en svit.
Höjdpunkten på resan var en rundvandring i Oslos relativt nya operahus samt den efterföljande föreställningen av Puccinis Madame Butterfly.
För ett par år sedan gick resan till Berlin med en ännu märkligare reseledare som började med att presentera sig själv via en låt som han hade spelat in. Den gången fick vi lov att övernatta i Malmö både på dit- och hemvägen. På rasterna längs vägen mellan Malmö och Berlin dukade guiden och chauffören upp fika och annat som man kunde få köpa, inklusive ett antal exemplar av guidens CD-skiva. Vi köpte då ingen.
Vi hann med att uppleva en hel del under vår tre och en halv dagar långa vistelse i Tysklands huvudstad.
Årets resa gick till Caen i Normandie, en resa som tog tre dagar i varje riktning för oss som reser från Stockholm. Tack vare en alldeles utmärkt och kunnig reseledare fick vi en stor behållning av vårt tre dagar långa besök på invasionskusten men det var i mastigaste laget att resa så långt med buss. Bussen var inte fullsatt så vi fick bra platser. Vår medpassagerare Sivan och hennes man hade spikat platsen längst fram bakom reseledaren. Sivan led så mycket av åksjuka att hon inte ens kunde titta ut genom bussens sidofönster utan att må illa fick vi veta av hennes man. Däremot visade det sig att hon inte hade anlag för sjösjuka. Under färjeturen mellan Rödby och Puttgarten satt Sivan inne i båten under färden. Själv var jag tvungen att vistas på däck eftersom jag blev sjösjuk av gungandet.
Ett sådant här ekipage ser man inte så ofta.
Till tyska rastplatser är även fyrfota vänner välkomna.
I Caen bodde vi på Hotel Caen Centre med utmärkt läge intill gamla stan. Dagarna fylldes av intressanta utfärder och rundvandring i staden där Wilhelm Erövrarens borg tronade.
Det här är Église Saint-Étienne-le-Vieux.
Veckans första utflykt gick till Omaha Beach där de amerikanska trupperna landsteg i juni 1944.
Med utsikt över stranden ligger den amerikanska krigskyrkogården. Under vita kors som står i symmetriska rader vilar närmare 9500 stupade amerikanska soldater. De omkring 1560 soldater som försvann eller inte kunde identifieras har fått ett eget minnesmärke. Medelåldern på soldaterna var 18 år. Det var svårt att hålla tårarna tillbaka när man tänkte på alla dessa unga män som offrade sina liv här.
Utanför den lilla byn La Cambe ligger den tyska krigskyrkogården där drygt 21000 tyska soldater vilar. De flesta stupade under invasionen av Normandie och medelåldern på dessa soldater var också mycket låg. De hade förmodligen inget annat val än att ge sig ut i strid för Tyskland. Den kyrkogården är mycket värdig i all sin enkelhet.
På stranden i Arromanches och även i havet utanför finns det många rester efter den konstgjorda hamnen som konstruerades för att man skulle kunna landsätta både trupper och fordon.
Under invasionen landade ett 30-tal fallskärmsjägare mitt i den lilla staden Sainte-Mère-Église. En av soldaterna, John Steele, fastnade med sin fallskärm i stadens kyrktorn. I över två timmar hängde han där och spelade död medan de andra soldaterna sköts ihjäl. John Steel togs så småningom till fånga av tyskarna men lyckades rymma och återförenas med sitt förband. Han överlevde kriget. Till minne av denna händelse hänger idag en docka iklädd uniform i en fallskärm ned från kyrktornet.
I Airborne Museum intill torget i Sainte-Mère-Église skildras amerikanernas luftangrepp och där finns vaxdockor av soldater med general Eisenhower i spetsen.
Allt på resan handlade inte om minnen från invasionen. Vi besökte ett bryggeri där vi provsmakade Calvados. Därefter for vi till semesterorten Trouville där fiskebåtarna låg på rad.
En eftermiddag blev det bussfärd till Bayeux där vi fick se den berömda Bayeuxtapeten. Det blev en av resans absoluta höjdpunkter. Tapeten, som består av en drygt 70 meter lång linneväv, skildrar normandernas erövring av England i slaget vid Hastings år 1066. Det är ingen som vet exakt vem som har gjort dessa fantastiska broderier men man tror att tapeten kom till några år efter det att Wilhelm Erövraren kröntes till kung över England. Tapeten är mycket välbevarad och det är märkligt att den har kunnat räddats från både krig och eldsvådor.
