Barcelona tio år senare

I slutet av oktober för tio år sedan åkte jag tillsammans med delar av familjen och ett par goda vänner till Barcelona. Vi bodde då på utmärkta Hotel Gaudí, ett stenkast från La Rambla.

Från vår terrass högst upp i hotellet hade vi denna fina utsikt över ett verk av mästaren Antoni Gaudí, arkitekten som präglat staden.

 

Nästan exakt på dagen tio år senare var jag tillbaka i Barcelona, denna gång med herrarna Ulf och Allan. Vi hade hyrt en lägenhet på Calle Independencia 350, inte långt från Sagrada Familia. Vi tog en taxi från flygplatsen och trodde att vi skulle komma rätt. Det blev nästan rätt i alla fall. Jag talade om adressen för chauffören och visade honom också kontraktet där adressen var angiven. Han körde oss till rätt gata och släppte av oss och våra väskor utanför porten med nummer 305. Taxibilen hade redan kört iväg då vi upptäckte att vi hamnat fel. Det var bara att ta våra väskor och dra dem uppför gatan. Det tog en stund att ta oss till huset där vi skulle bo men vi var tacksamma att det inte regnade. Taxichauffören hade erbjudit sig att hämta oss för att köra oss till flygplatsen en vecka senare. Han skulle komma till den plats där han släppte av oss sa han. Otur för honom, vi tänkte inte dra våra väskor den långa biten nerför gatan igen.

Alldeles innan vi kom fram till hyresvärdens kontor i samma hus som lägenheten låg hade det kommit en fransk familj på fem personer. Vi fick vänta i närmare en timme innan det blev vår tur att checka in och få tillträde till lägenheten. Den var i alla fall värd att vänta på, stor och fräsch med två sovrum, vardagsrum och kök högst upp i huset.

Det här är Calle Independencia sedd från andra hållet.

En fin terrass hade vi också. Där var det mysigt att sitta ner med en fika när man kom tillbaka efter många timmars promenerande på stan.

Från balkongerna i husen mitt emot vajade den katalanska flaggan. Det var många i Barcelona som med sina flaggor visade att man ville ha ett självständigt Katalonien.

Den första kvällen i stan hann vi bara bekanta oss med den närmaste omgivningen, en mycket turistfri sådan vilket vi uppskattar. Det fick räcka med att äta några tapas med en öl eller ett glas vin därtill.

Under hela sex dagar skulle vi sedan upptäcka Barcelona på nytt. Denna gång blev det mycket mera åkande i metron. Ibland tyckte man nästan att man lika gärna kunnat gå ovanför jord istället för genom de "oändliga" gångarna under jord.

Vi åkte buss en hel del också men istället för att åka med turistbussarna föredrog vi att utforska staden på egen hand. Vi hoppade på lokalbussar och följde med dit näsan pekade. På så sätt fick man en bättre inblick i lokalbefolkningens Barcelona.

Till sevärdheterna kunde vi ta oss ändå. Den största sevärdheten är förstås Gaudís livsverk La Sagrada Familia, som påbörjades 1882. Arbetet med att färdigställa kyrkan pågick fortfarande men det sägs att bygget ska vara klart år 2026. Till kyrkan var köerna enorma mest hela tiden så vi nöjde oss med att se den från utsidan denna gång.

 
En bit utanför Barcelonas centrum ligger Parc Güell, ett annat verk av Gaudí. Dit tog vi oss med buss från Plaça de Catalunya. Det var många som hade samma planer som oss så bussen var alldeles full. För tio år sedan kunde man gå som man ville bland Gaudís alla fantasifulla skapelser.

Nu fick man betala 8 euro om man ville se den vackra mosaiken närmare håll. Man kan förstå att det kostar en hel del att bevara detta fantasilandskap så att det inte förfaller. De övre delarna av parken får man besöka kostnadsfritt. Vi nöjde oss med att titta ner på den stora terrassen mitt i parken med den långa mosaikbeklädda bänken.

I stort sett varje dag strosade vi nerför La Rambla tillsammans med ett myller av andra människor.

Vi slog oss ner vid en av de många uteserveringarna längs den berömda gatan. Ett glas svalkande sangría passade bra medan man tittade på folkmyllret runtomkring. Det var dock dumt att beställa varsitt glas. Det var så mycket dryck i varje glas att det inte att få i sig allt. Gott var det i alla fall.

Den stora matmarknaden La Boquería får man inte missa att besöka. Den anrika marknaden har funnits sedan medeltiden och den är mycket välbesökt så trängseln är stor. Det är en upplevelse att vandra omkring där bland stånden med alla färggranna och vackert arrangerade matvaror av olika slag.

 

På nedre delen av La Rambla håller många mänskliga statyer till, den ena mer fantasifull än den andra.

Den här statyn från 2005 är dock en av de roligaste vi sett.

I likhet med många andra fortsatte vi längs La Rambla och ner mot hamnen.

Man fick snirkla sig fram för att inte trampa på nasarnas väskor, glasögon och andra prylar som lagts ut på filtar på trottoaren.

Nere vid hamnen ligger köpcentret Mare Magnum dit man tar sig via en lång bro.

Vi brydde oss inte om att gå in i butikerna utan slog oss ner vid ett bord i Tapa Tapa, en av många restauranger i köpcentret. Medan vi väntade på maten kunde vi beundra den härliga utsikten över havet.

Olympiastadion ligger på berget Montjuic. Dit ville ett par av oss åka. Det var enkelt att ta sig dit genom att ta metron till stationen Paral-lel och där byta till bergbanan som går uppför berget. Till Montjuic kan man även komma med en linbana som går från hamnen. Den sista biten till arenan får man gå till fots.

Barcelona arrangerade OS 1992 och den stora arenan rymmer närmare 56.000 åskådare.

I trottoaren utanför arenan finns fotavtryck från många berömda idrottsstjärnor.

Uppe på berget kan man ta en kabinbana, Teleféric de Montjuic som går i en rundtur uppe på berget. Det var en strålande vacker dag när vi var där så vi klev in i en av kabinerna och fick njuta av en fantastisk utsikt över staden och havet från toppen av berget.

En båttur i Barcelonas hamnområde stod också på programmet. Även den dagen var det sommarvärme med blå himmel och solsken. Det var trevligt att se Barcelona från sjösidan men annars gav turen inte särskilt mycket. Många stora kryssningsfartyg låg inne i hamnområdet och vi funderade på vad kryssningsresenärerna väljer att göra under några få timmar i denna stad.

En av dagarna tog vi en lokalbuss som stannade i närheten av huset där vi bodde. Vi ville se var vi skulle hamna. Slutstationen visade sig vara precis vid stranden i stadsdelen Barceloneta, på promenadavstånd från La Rambla. Därifrån fortsatte vi till fots. Den kilometerlånga sandstranden är mycket populär både bland lokalbefolkning och turister så under soliga dagar råder det stor trängsel där. Lördagen den 24 oktober var det i stort sett folktomt på stranden men det var heller ingen solig dag.

Vi njöt av att strosa längs med promenadstråket, ta en fika på en av de många serveringarna samt titta på sporter av olika slag som folk ägnade sig åt på stranden.

Många fina sandskulpturer fanns att beskåda.

Vi bestämde oss för att göra en dagsutflykt och valet föll på Montserrat som ligger cirka 30 kilometer utanför Barcelona. Dit kommer man med pendeltåg från Plaça Espanya. Efter en dryg timme stannade tåget i byn Monistrol de Montserrat. Bakom byn reste sig en mäktig bergskedja.

Innan vi fortsatte resan gjorde vi ett stopp i byn för att äta något. Monistrol är inte direkt någon turistort så det var inte lätt att hitta något café eller någon restaurang. Ett par byggnadsarbetare trodde att det skulle finnas ett öppet matställe på andra sidan floden. Den stora bron höll på att renoveras men det fanns en smal remsa där fotgängare kunde passera.

Alldeles intill brofästet låg faktiskt ett litet café. Någon mat kunde de inte servera men väl öl och goda baguetter. Det passade oss utmärkt. Trevligt var det också att det bara var folk från trakten som satt vid de andra borden.

För att komma upp till Montserrat får man fortsätta med tågbanan Cremallera som klättrar i slingrande serpentinsvängar längs bergformationerna. Utsikten över slätten nedanför är mycket fin.

 

Montserrat är omgivet av mycket speciella klippformationer som påminner lite om bergen i turkiska Kappadokien.

 

Att Montserrat är ett populärt utflyktsmål märktes inte minst på alla skolbarn som hade tagit sig dit tillsammans med sina lärare. Vi utforskade Montserrat med sin vackra basilika under ett par timmar innan det var dags att återvända till Barcelona. Dagens  utflykt var väl värd ett besök.

Som sista programpunkt under denna resa hade vi bokat biljetter till en fotbollsmatch på Camp Nou, ett måste både för den som är fotbollsintresserad och den som inte är det. Den enorma arenan rymmer närmare 100.000 personer och det var nästan fullsatt när hemmalaget Barça spelade mot SD Eibar.

Stämningen var fantastisk både före, under och efter matchen, bara glädje och inget bråk. Att Barça var det bättre laget kunde till och med jag se och de vann också med fyra mål mot ett. Supportrar i alla åldrar jublade när Barça gjorde mål.

En fin höstvecka i Barcelona var slut. Flera dagar hade det varit sommarvärme och blå himmel, andra dagar mer mulet men ändå skönt. Sista natten kom regnet. Ibland har man tur.

   

 

 

 

New York och Florida med barn och barnbarn

 

New York

Lördag 11 juli
Sju familjemedlemmar lämnade Stockholm och flög via London till JFK Airport där vi landade vid 14-tiden. Trots mycket långa köer av folk som skulle granskas av "immigration authorities" var endast tre av tio bås bemannade. Det tog närmare en och en halv timme innan vi alla hade tagit oss igenom så att vi kunde hämta våra väskor. Sen var det bara att hoppa in i ett par taxibilar som skulle ta oss till vår hyrda lägenhet. Den låg i ett charmigt townhouse på West 119th Street i Harlem.

Vi installerade oss i den lilla lägenheten och gav oss sedan ut för att bekanta oss med omgivningarna och leta upp en supermarket där vi kunde handla det nödvändigaste i matväg. Vi var för trötta och inte heller tillräckligt hungriga för att gå ut och äta middag så en kort tur till fots fick räcka denna första eftermiddag i New York.

Söndag 12 juli
Som alltid när vi åkt västerut vaknade vi väldigt tidigt påföljande morgonen. Efter klockan 4 gick det inte att somna om. Så småningom hade vi alla stigit upp och ätit frukost.

Närmaste tunnelbanestation låg bara några minuters promenad från lägenheten. Vi gick dit och började med att köpa varsitt metrocard som skulle gälla under våra tre dagar i New York. Tyvärr finns det inte några tredagarskort men det skulle ändå löna sig att köpa ett sjudagarskort istället för att betala varje gång vi skulle åka med tunnelbana eller buss. Därefter gav vi oss iväg för att utforska stan.

Empire State Building stod högst på agendan för familjen S.

På andra plats kom shopping.

Ulf gick ut på egen upptäcksfärd. Själv ville jag lyssna på gospelsmusik i Greater Zion Hill Baptist Church som jag besökte ett par gånger när vi var i New York för fem år sedan.  Man behöver inte vara religiös för att ryckas med av sången och stämningen i den lilla kyrkan dit inte så många turister hittar. Vi var bara några få vita bland alla färgade människor som kommit i sina fina söndagskläder.

Efter kyrkobesöket skyndade jag mig till Amy Ruth's restaurang på 116:e gatan. Där mötte Ulf upp. Det var alldeles fullt med folk i restaurangen så vi fick vänta i 20 minuter innan det blev ett bord ledigt. Amy Ruth's är en mycket populär soulfood restaurang men maten motsvarade inte våra förväntningar.

Vi tog metron till Times Square. Utanför H&M-butiken spelades Street Soccer på en tillfällig plan. Det är tydligen en cup som spelas och som stöds av New York City’s Department of Homeless Services. Street Soccer (SSUSA) är ett socialt program som hjälper hemlösa och ungdomar i riskzoonen att få ordning på sina liv. Flera tusen personer har under åren deltagit i detta program med ett mycket gott resultat. Vi tittade på spelet en stund innan vi fortsatte framåt.

Kroppsmålade damer i stringtrosor raggade män som ville betala för att få vara med dem på bild. Jag passade på att ta några foton i smyg.

De gula taxibilarna vällde fram.

 

Vi tog oss långsamt framåt i trängseln i riktning mot Central Park.

En söndagseftermiddag är det späckat med folk i Central Park. Dit hade även familjen S begett sig så vi gick tillsammans och tittade på rullskridskoåkarna.

Stålmormor var i farten. Jag är säker på att vi såg just denna dam på rullskridskobanan för fem år sedan. Still going strong alltså.

Unga som gamla rullskridskoåkare gjorde sällskap.

  

Central Park är verkligen en oas i denna jättestad. Vi strosade långsamt genom parken och tittade på folklivet.

I ett hörn av parken finns monumentet Strawberry Fields som anlades efter John Lennons död och som är en symbol för fred. Själv tyckte han mycket om att komma till denna plats. Nu är det många som kommer dit för att hylla hans minne. Vi hann också med ett besök där innan vi tog buss nummer 10 tillbaka till Harlem.

Efter en middag bestående av fruktsallad och kokt ägg åkte familjen S tillbaka ner på stan för att titta på Times Square i kvällsbelysning. Vi "gamlingar" stannade i lägenheten och tog det lugnt.

Måndag 13 juli
Vi hade bokat en 911 Ground Zero-tur och tog metron till de södra delarna av stan. Guiden mötte upp utanför St Paul's Chapel. Det blev en mycket intressant tur som varade i cirka en och en halv timme. Vår guide berättade mycket personligt om hur hon upplevde dagen för attacken när hon var tolv år. Vi fick också veta att kapellet, som var byggt 1776, hade klarat sig utan skador trots flera katastrofer i omgivningarna. Inte en enda fönsterruta på kapellet gick sönder vid terrorattacken den 9 september trots att den lilla kyrka ligger tvärs över gatan där tvillingtornen en gång stod. Detta foto finns uppsatt i kyrkan.

Ground Zero är fortfarande en stor byggarbetsplats men nya torn färdigställs allt eftersom.

One World Trade Center, 541 meter högt, invigdes i november 2014. Inuti tornet finns en tunnel som går uppifrån och ner och som kan stå emot en eventuell ny terrorattack. I tunneln finns både trappor och hiss så att folk kan ta sig ut om något liknande skulle inträffa.

Där tvillingtornen en gång stod finns nu två bassänger exakt lika stora som grunden på tornen. Namnen på alla omkomna är ingraverade i muren runt varje bassäng. Det var både vackert och gripande att se.

Efter en snabblunch på ett intilliggande Burger King var det shopping på Century 21 som gällde. Själv behövde jag köpa nya skor till mina ömma fötter och hittade ett par fina till ett mycket bra pris.

Wall Street ligger inte långt ifrån  Century 21. Ett staket hindrar numera människor från att komma alltför nära börshuset NYSE. Vid ett tidigare besök i New York i början av 1980-talet fick vi komma in i huset och se på när börsmäklarna jobbade. Nu är det andra tider som gäller.

 
En tur med gratisfärjan till Staten Island lockade. Från båten har man en fin utsikt över frihetsgudinnan och New Yorks skyline.

Sen var det dags för fika. En Starbucks ligger aldrig långt borta.

Det är tur att man överallt kan hålla koll på vad som händer i omvärlden.

För min del var jag nöjd för dagen och åkte tillbaka till lägenheten. Den yngre familjen fortsatte på stan i ytterligare några timmar med bland annat ett besök i Apple Store-butiken. Den butiken var dock en besvikelse fick vi veta.

Tisdag 14 juli
Familjen S hade packat ner löparskorna inför resan till USA och nu skulle de användas. Central Park är perfekt för en joggingtur och rundan runt vattenreservoaren är populär, en sträcka på ungefär 8 kilometer. Fyra femtedelar av familjen började dagen med att ta sig till den stora parken, som låg på promenadavstånd från vår lägenhet.

Det är viktigt att stretcha efteråt.

Sen var det dags att ge sig ut på stan igen. Det var inte någon strålande sol denna dag och inte heller 28 grader i skuggan som tidigare så morgonen var riktigt behaglig.

Vi skildes åt vid metron och åkte åt olika håll. Familjen S ville ägna lite mer tid åt shopping och Sofia hittade ett paradis på Spandex World där det fanns allt i glitter och trikå för den som behöver en ny tävlingsdräkt till dansen.

Jag ägnade mig åt att ströva omkring på egen hand utan något bestämt mål. Alltid finns det något spännande att titta på. Med tanke på alla fordon som kör i denna stad kan det nog behövas poliser som får ordning på trafiken.

Vid 13-tiden kom regnet och det med besked. Jag hann precis ta skydd under en byggnadsställning med tak på Broadway. Där stod jag tillsammans med en massa andra människor i närmare 20 minuter innan spöregnet övergick till duggregn. Det var goda tider för paraplyförsäljarna men ett litet paraply hjälpte inte långt när regnet vräkte ner.

Frihetsgudinnorna på Times Square lät sig inte avskräckas av lite regn och var snart ute och arbetade  igen.

Själv tog jag mig till Femte Avenyn. En titt på Empire State Building ville jag ta även om jag inte hade tänkt att åka upp. Det räcker med de tre gånger jag redan varit uppe i byggnaden och utsikten denna dag kan inte ha varit särskilt bra. På West 37:e gatan i närheten låg en salong där man kunde få fotbehandling, Forest Nail Spa. Precis vad jag behövde för mina ömma fötter. Pedikyr och fotmassage under en halvtimme kostade 20 dollar, ett riktigt fynd.

På lättare fötter tog jag metron till 86:e gatan och promenerade sen Downtown utefter 5:e avenyn med alla sina vackra, svindyra lägenheter.

Därefter strosade jag genom Central Park från östra till västra sidan. En vardagseftermiddag är parken nästan folktom.

Under ett brovalv i parken underhöll sånggruppen Peace Industry Musik Group. Jag stannade och njöt en lång stund av sångarnas fantastiskt vackra röster.

Buss nummer 10, som går utanför parkens västra sida till Harlem, var ett perfekt färdmedel tillbaka till lägenheten.

Vårt besök i New York var slut för denna gång men det finns så mycket mer att upptäcka i denna spännande stad så jag kommer gärna tillbaka.

Orlando

Onsdag 15 juli
Onsdagen var inte den bästa av resans dagar. Vi steg upp klockan halv sex och packade ihop våra saker. En timme senare stod vi på 5:e avenyn och vinkade in två taxibilar som skulle ta oss till Newark. Flyget till Orlando skulle avgå strax efter halv nio och incheckningen hade vi klarat av via internet dagen innan. Skärmen över avgångar visade att vårt flyg blivit annullerat men ingen kunde tala om varför. Vi var i alla fall glada över att vi kommit till Newark så tidigt för alla sju kunde bokas in på ett plan som skulle avgå vid tolvtiden. Det blev ett antal timmar att fördriva på flygplatsen men United Airlines bistod med två matkuponger à sju dollar var så det räckte en bit på vägen till både frukost och lunch. Senare fick vi veta att vårt morgonplan hade blivit inställt på grund av ett stort oväder. Halv tre landade vi i Orlando. Där fick vi vänta vid bagagebandet en hel timme innan våra väskor kom.

Hos Alamo, där vi bokat vår bil, var det en lång kö. Vi kände oss ganska stressade när det väl var vår tur att betjänas för vi ville hinna till vårt hyrda hus innan det blev mörkt. Innan vi visste ordet av hade vi gått med på att uppgradera hyrbilen till en större modell till en kostnad av 19 dollar per dag, vilket i slutändan blev en ganska stor merkostnad. Hade vi bara haft lite tid att tänka genom saken i lugn och ro hade vi inte accepterat denna uppgradering som vi fick till halva priset enligt damen bakom disken. Familjen S hyrde sin bil hos ett annat företag så vi hade bestämt att träffas vid huset.

Klockan hade hunnit bli närmare halv sju på kvällen innan vi var framme vid huset. Det var i alla fall en trevlig upptäckt, fyra rejäla sovrum, tre badrum, stort kök och allrum samt en stor egen pool och möblerad uteplats.

 

Som grädde på moset fanns det både biljardbord och andra spel i garaget.

Här skulle vi nog trivas. Vi installerade oss någorlunda och tog sen bilarna till en stor Walmart för att handla mat. Affären låg ungefär åtta kilometer från vårt hus. Vid det här laget var vi både hungriga och trötta. Det var inte lätt att hitta rätt i den enorma butiken men till slut hade vi betalat och lastat in våra varor i bilarna. När kassarna skulle packas upp märkte jag att den med Ulfs och min middagsmat och en del andra varor inte kommit med. Vi hade sett att kassörskan, allteftersom hon slog in priset, hade packat alla varorna i de påsar som satt på en snurra. Sen fick själva ta ner påsarna och ställa i kundvagnen. Vi måste ha glömt att plocka ner en av påsarna.

Det var bara att sätta sig i bilen igen och åka tillbaka till Walmart. Chefen för "Customer Service" var mycket hjälpsam. Vi visade kvittot och talade om vilka varor vi inte fått med. Hon lät oss ta nya varor utan kostnad och berättade att detta även hänt henne. Vid 22-tiden åt vi middag, packade upp och sen var det sängen som gällde.

Torsdag 16 juli
Dagen började med bad i poolen. Det var strålande sol och hett redan tidigt på morgonen. Vi tog det lugnt i huset fram till halvtvåtiden. Då åkte familjen S och jag till Sea World. Ulf var inte intresserad av den parken. Det var 34 år sedan vi besökte Sea World i San Diego men det räckte tyckte han.

Vi började med att studera kartan över parken. Sen slog vi oss ner för att se delfinernas show. Vi blev mycket imponerade av deras konster. Visst är det fantastiskt att man kan träna vilda djur på det sättet men jag tycker ändå att dessa djur hör hemma i frihet i det stora blå.

I parken fanns några hiskeliga åkattraktioner som Niklas, Sofia och Fredrik provade på. Därefter var det dags att se vad späckhuggarna hade att bjuda på. Den showen var också mycket bra gjord men dessa stora, vackra valar borde får simma i de stora haven och inte i små bassänger.

Ytterligare en show tittade vi på. Nu var det sjölejon och en valross som "uppträdde" tillsammans med kvinnliga skådespelare med pipiga röster och ett par fåniga karlar. Jag tycket inte att det var speciellt roligt men showen uppskattades av den yngre generationen.

Klockan hann bli nästan nio på kvällen och det hade blivit mörkt ute när vi lämnade parken. Vi hade behövt ytterligare ett par timmar där men parken skulle stänga och vi var tvungna att åka till Walmart för att handla mat till nästa dag. Klockan var halv elva innan vi var tillbaka i huset.

På Walmart fanns ovanstående konstverk gjort av coca cola-kartonger av olika slag. Fantasin sätter inga gränser.

Fredag 17 juli
Det blev ingen sovmorgon denna dag. Före halv nio var vi alla redo att kliva in i bilen (den stora bilen hade plats för sju personer vilket var mycket behändigt när alla skulle till samma plats) för att åka de tolv milen till Kennedy Space Center. Det blev en lärorik och intressant dag.

Besöket började med en busstur runt NASA. Vi passerade Assembly Building där raketerna till rymdfärderna monteras. Den enorma byggnaden är 160 meter hög och flera raketer kan monteras samtidigt där inne. De 139 meter höga dörrarna är världens största. Det tar 45 minuter att öppna dem.

Med detta fordon forslas raketerna till uppskjutningsrampen. De transporteras stående med en hastighet av en halv till en kilometer i timmen.

Raketerna är verkligen enorma.

 

Det här är rymdfärjan Atlantis som gjorde många rymdfärdsuppdrag under åren 1985 - 2011. Efter pensioneringen är Atlantis uppställd på Kennedy Space Center.

 

På väggen satt tidningar från alla möjliga håll i världen, vilka hade rapporterat om månlandningen 1969.

I en monter fanns en sten från månen och i en annan den dräkt som en av astronauterna hade på sig vid besöket på månen.

Man fick göra en del experiment och naturligtvis fanns det även en shop där rymdrelaterade prylar fanns till försäljning.

Flaggor från de länder som rymdfararna kom ifrån var uppsatta på en mur.

Det var ett riktigt givande besök för oss alla. Hemresan till Orlando var inte riktigt lika trevlig med långa bilköer på motorvägen. Innan dagen var slut satte godistestarna Sofia och Fredrik betyg på amerikanskt godis medan de spelade in en video.

Lördag 18 juli
Orlando är ett paradis för shoppare. På lördagen var det alltså shopping som gällde. Efter några timmar vid poolen for vi iväg i två bilar till Orlando Premium Outlets med över 100 butiker med kända märken. Det var en bra bit att åka och många människor som var ute i samma ärende, vilket innebar att vi fick sitta i långa bilköer.

Jag hann göra en del inköp i ett par butiker innan det kom ett SMS från familjen S. Pojkarna i familjen ville åka hem. Även Ulf hade tröttnat på att shoppa. Sagt och gjort, vi for tillbaka till huset medan övriga medlemmar i familjen S stannade kvar bland butikerna. Först vid midnatt kom de tillbaka med shoppingkassar i mängd. Förutom redan låga priser på varorna var det sommarrea på det mesta. De hade passat på att fynda tills outleten stängde vid 22-tiden. Trots den sena timmen var det bilköer större delen av hemvägen.

Söndag 19 juli
Familjen S tillbringade söndagsförmiddagen i ett av alla vattenland som finns i Orlando-området. Vi andra tog oss till den närmaste "Premium Outlets" redan tidigt och fick en parkeringsplats i skuggan av ett träd nära ingången. Några inköp hann det bli innan vi kom tillbaka till bilen knappt tre timmar senare. Då var den enorma parkeringsplatsen full. Vi hann knappt lämna vår parkeringsruta innan den blev upptagen av en annan glad bilist.

Vi hade hittat fina kläder och även tuffa skor till yngsta barnbarnet därhemma. Det var bara att hoppas att allt skulle passa. Vid halvtretiden var alla tillbaka i huset och en dryg timme senare kom Jonas kusin Jessica med familj och hälsade på. De avslutade sin semester i USA med en natt i Orlando. Det blev en trevlig eftermiddag vid poolen innan de båda familjerna åkte till en restaurang för att äta. Vi äldre stannade kvar i huset.

Måndag 20 juli
Vi hann inte med att besöka alla nöjesparker i Orlando. Denna fick vi hoppa över.

Vi hann heller inte med att besöka någon av Disneys parker under våra fem dagar i Orlando. Valet föll istället på Universal Studios. Vi var där tidigt på måndagsmorgonen.

Att ställa bilen på den enorma parkeringsplatsen kostade 17 dollar. Det är verkligen inte billigt att roa sig i Orlando. Rullbandet som tog oss den långa vägen fram till biljettluckorna var späckat med folk. För en dag i parken fick man betala 102 dollar per person. Visserligen ingår allt utom förtäringen men köerna gör att man inte hinner prova på alla attraktioner. Till den hiskeliga Rip Ride Rockit, som stod högst på Sofias och Fredriks önskelista, var det 100 minuters kötid redan klockan 9 på morgonen.

Vi gick vidare till "Revenge of the Mummy", en berg och dalbana inomhus i mörker. Den var riktigt att rolig och inte alla så läskig som jag hade trott. Vi fortsatte till "the Simpsons Ride" som var ett riktigt mästerverk. Vilken fantasi! Makalöst är rätta ordet. Under dagen hann vi beta av "Disaster", en riktigt rolig attraktion där några ur publiken fick medverka i en skräckfilm. Sen fick man från ett tunnelbanetåg uppleva en jordbävning samtidigt som man fick se den inspelade filmen. Slutet på filmen var helt underbart. Att skjuta på transformers var inte min specialitet. Jag fick 22.000 poäng mot Niklas 104.000. Vi hann med att testa ytterligare attraktioner samt att se ett par shower innan vi for tillbaka till vårt hus. Efter åtta timmar i hettan var det skönt med ett svalkande dopp i poolen.

Fort Myers Beach

Tisdag 21 juli
Det var dags att åka vidare. Efter intensiva dagar i New York och Orlando behövde vi ta det lite lugnare. Ett nytt stort, fint hus väntade oss i Fort Myers Beach.

De cirka 25 milen på utmärkta motorvägar avverkades på några timmar. Redan vid 14-tiden var vi alla samlade vid poolen. Resten av dagen ägnades åt sol och bad.

Onsdag 22 juli
En badstrand vid havet lockade. Efter en solig morgon vid poolen med ett par kraftiga regnskurar mellan varven tog vi bilarna och åkte till Bowditch Beach några miles från huset. Det skulle vara den bästa stranden enligt informationsbladet från husägaren. Jag håller nog inte med men de andra tyckte att det var en bra badstrand. Alla tyckte i alla fall att vattnet var alldeles för varmt. Det kändes mycket varmare än vattnet i poolen med sina 30 plusgrader. Vi var nöjda efter ett par timmar.

På kvällen åkte några av oss till Tanger Outlets som låg några minuters bilväg från huset. Den gallerian fanns redan för 20 år sedan och då tyckte jag att den var stor. Det tyckte jag inte längre. Några inköp blev det även här. När det är så billigt, den höga dollarkursen till trots, är det lätt att bli "fartblind".

Torsdag 23 juli
Det är inte lätt för morgontrötta att stiga upp före klockan nio men vid halvtiotiden satt vi i alla fall i bilarna och styrde kosan mot Sanibel Island. Dit kommer man från fastlandet via flera broar.

Det var härligt att få komma tillbaka till denna underbara ö efter 20 år. Den långa, långa stranden med pudervit sand såg lika inbjudande ut som jag kom ihåg den.

I vattenbrynet är det fullt med snäckor så för snäckletarna är ön ett paradis. Folk gick omkring med påsar och letade efter fina exemplar. Så gjorde även familjens snäcksamlare.

Ute i det blå hoppade några delfiner och vattentemperaturen var mycket behagligare än vid gårdagens strand.

Eftermiddagen tillbringade vi vid poolen, inte dåligt det heller, men det är ju stränderna vid Mexikanska gulfen som lockar.

Fredag 24 juli
I en turisthandbok över Florida läste vi att "the Sunshine State" har 361 soldagar om året. Om detta stämmer inträffade de fyra regndagarna just när vi var där. På fredagsmorgonen kunde vi tillbringa ett par timmar vid poolen.

 

Sen kom regnvädret som varade i fyra dagar. Ulf och jag bestämde oss för att åka de sex milen till Naples där vi har varit två gånger tidigare i mitten på 90-talet. Vi hoppades naturligtvis att regnet skulle upphöra innan vi var framme. Det blev tvärtom istället. Vi stannade vid ett stort shoppingcenter utanför stan och tillbringade en timme där. Här fanns många kända butikskedjor och även H&M hade letat sig hit.

Varuhuset JC Penny fanns också där. I den affären har jag tidigare köpt handdukar av mycket bra kvalitet. Jag passade på att köpa några fina igen, till reapris naturligtvis. I övrigt blev det ingen shopping denna dag. Varsin kopp av något som skulle föreställa kaffe tog vi på Starbuck's. Det var mer som färgat vatten. När spöregnet övergick till duggregn åkte vi iväg med bilen igen. Vi försökte hitta de ställen nära Vanderbilt Beach där vi bott tidigare men det var helt omöjligt. Stora, nyuppförda byggnadskomplex skymde utsikten överallt. Vi åkte in till centrum av stan istället och hade turen att hitta en parkeringsplats. En kort promenad i duggregnet fick det bli.  Det märktes både på folklivet och på husen att Naples är en exklusiv stad.

Längs den fina affärsgatan Fifth Avenue låg ett flertal mäklarfirmor som även tänkte på de fyrfota vännerna.

Vi avslutade besöket i Naples med att bila i de fina kvarteren med stora, exklusiva villor längs Gulfshore Boulevard.

När vi kom tillbaka till huset i Fort Myers Beach var familjen S ute på sitt håll. Sent omsider kom de tillbaka med mängder av shoppingkassar samt en nyinköpt, stor resväska. Den skulle säkerligen komma till användning. 

Lördag 25 juli
Lördagen bjöd på ännu mer regn. Efter en förmiddag i huset åkte Anna, Jonas, Sofia och jag iväg på en ny shoppingrunda. Bäst att ha det avklarat innan solen kommer, om den kommer resonerade vi. Första stoppet var i en affär som hette Jo Ann, ett riktigt drömställe för alla som älskar att sy och sticka. Det fanns allt i handarbetsväg i denna enorma butik.

Här skulle det inhandlas band, pärlor och applikationer till de dansdräkter Anna skulle sy åt Sofia. Tygerna hade de redan köpt i New York. Vi tillbringade säkert en och en halv timme i butiken innan de bestämt sig för vad som skulle köpas. Jonas och jag tröttnade ganska snart och så småningom hade även Sofia fått nog. Anna däremot hade gärna stannat en stund till. Till slut åkte vi i alla fall vidare till outletbutikerna Miromar. Det blev ytterligare några inköp som skulle transporteras hem till Sverige men man fick köa till både provrum och kassa. Killen som släppte in kunderna i provrummen hos Abercrombie måste ha världens mest enformiga jobb. Han såg verkligen uttråkad ut och kön till provhytterna bara växte.

Det gick i alla fall att bada i poolen trots att det mer eller mindre regnade hela tiden så Niklas, Sofia och Fredrik hade kul en lång stund. Resten av kvällen tillbringade vi med att läsa, spela kort eller se på TV.

Söndag 26 juli
Om det hade regnat mycket under lördagen så fullkomligt vräkte regnet ner under söndagen. Det fortsatte så hela dagen. Poolen låg öde och tom.

Ulf och jag tog bilen till Fort Myers på förmiddagen i hopp om att det skulle sluta regna. Vi började med ett stopp på ett par timmar i Edison Mall. Där åt vi lunch i gallerians food Court. Det fanns mest pizza- och hamburgerställen, vilket vi var väldigt trötta på vid det här laget, men från ett stånd kunde man köpa god kyckling med ris och nudlar. Det fick det bli. Just som vi ätit klart kom två herrar, en äldre och en yngre utan matbrickor, och slog sig ner vid bordet intill. De började prata med oss. Den äldre var tydligen en slags mentor till den yngre. Vi fick veta att den yngre hade haft en svår uppväxt och nu behövde träna på att umgås med okända människor. Det var flera grupper som gick omkring i food courten talade de om. Jag vet inte vad som stämde men de ville i alla fall inte ha några pengar och de bad oss inte skriva på något upprop. Den äldre berättade att han var en pensionerad polis från New York och att han nu hade flyttat till Fort Myers. Det blev en trevlig pratstund på en kvart ungefär innan de gick vidare. Efter avslutat besök i gallerian åkte vi en sväng i den regnblöta stan.

Därefter fortsatte vi till Thomas Edisons och Henry Fords vinterhem som numera är museum. Både Thomas Edison och hans vän Henry Ford byggde sina hus i Fort Myers i slutet av 1880-talet. Det här är Thomas Edisons hus.

Förutom husen, man fick titta in genom fönstren, kan man besöka lokalerna där deras uppfinningar är utställda. Edison uppfann som bekant både glödlampan och fonografen samt en mängd andra saker.

Henry Ford är känd för att han utvecklade bilmotorn. Flera olika bilar av märket Ford fanns att beskåda.

Det hade varit spännande att promenera i de vackra trädgårdarna som omgärdade de båda husen men vädret gjort detta omöjligt.

Familjen S hade tillbringat eftermiddagen med att gå på bio. Det sägs att allt är stort i USA. Popocornbehållarna var inte bara stora, de var enorma. Filmen "Inside out" var också klart godkänd av alla i familjen.

.
Måndag 27 juli
På måndagen fick vi en liten strimma av hopp om bättre väder. Det regnade på morgonen men efter en stund såg vi några blå fläckar på himlen. Glädjen varade inte länge. Snart var regnet över oss igen. En kort bit från vårt hus låg Marti's Family Restaurant, ett litet trevligt ställe som vår värd hade rekommenderat. Annars hade vi nog inte lagt märke till denna lilla restaurang. Vi beslöt oss för att åka dit och äta en riktig amerikansk frukost. Det var rejäla portioner med ägg, bacon och amerikanska pannkakor som serverades, ingenting för kalorijägare. De flesta av oss orkade inte äta upp allt på tallriken men det var trevligt att komma till ett ställe där vi var de enda utländska turisterna.

Jag kommer inte ihåg på vilken restaurang jag tog detta foto men liknande skyltar fanns på de flesta restaurangtoaletter som vi besökte.

Utomhusaktiviteter var inte att tänka på. Barnen och deras föräldrar hade hittat ett ställe där det fanns studsmattor av olika slag. I hopp om att vädret skulle bli bättre tog vi andra bilen till Sanibel Island trots att regnet öste ner.

Lådorna med broschyrer gick inte att nå om man inte ville bli blöt om fötterna.

Vi fortsatte vår sightseeingtur till Captiva Island där vi inte varit tidigare. En kort bro skiljer de båda öarna åt. Mellan regnskurarna blev det ibland en stunds uppehåll så vi kunde gå ut en liten sväng. Även Captiva Island är ett eldorado för snäcksamlare och lite regn utgör inget hinder för dem som gillar att leta snäckor.

 På sena eftermiddagen blev det besök på Tanger Outlets igen.

Där gjorde vi nya fynd. För min del blev det ett par sandaler. Affären skulle upphöra så priset var 21 dollar istället för som tidigare 120 dollar.

Varför var så många flaggor på halv stång dag efter dag? Det undrade vi men på den frågan fick vi inte något svar.

Tisdag 28 juli
Efter fyra dagars intensivt regnande kom äntligen solen. Vi gjorde iordning matsäck och for tillbaka till Sanibel Island. Vågorna gick höga i Mexikanska gulfen och vi njöt i fulla drag av sol och bad.

Efter fem timmar på denna härliga ö kände vi oss nöjda och återvände till huset. Då hade solen gett oss en ordentlig färg.

Onsdag 29 juli
Vår sista dag i Fort Myers Beach hade kommit. Då var det mulet igen och duggregn mellan varven så att åka till en strand var det ingen som hade lust till. Ulf och jag tog en sväng till Tanger Outlets för att inhandla ytterligare några saker. Jonas och Sofia åkte till en golfshop där de tillbringade några timmar. Anna ägnade sig åt packning och lyckades få ner allt i fem väskor à 23 kilo. Det är inte dumt att ha en våg med sig när man är ute och reser. Den minsta väskan de hade haft på hitvägen gick att vika ihop och pressas ner i en av de större. Rena trolleriet med tanke på allt de shoppat.

På eftermiddagen var det min tur att packa väskor medan de andra åkte iväg för att spela minigolf.

Alla var sugna på lite glass. På promenadavstånd från huset låg Super Target där vi oftast gjorde våra inköp i matväg.

Det är nog inte meningen att man ska gå till fots dit för det fanns inget övergångsställe på den stora vägen. Det gällde att se sig för ordentligt för trafiken var tidvis intensiv.

I det inhägnade området där vårt hus låg kunde man dock promenera utan problem.

 

 

Miami

Torsdag 30 juli
Vid halvtiotiden var vi redo att lämna huset och köra i riktning mot Miami. På vägen gjorde vi ett stopp i Everglades City. Där finns en mängd arrangörer av turer ut i träsken med s.k. airboats.

Vi valde Captain Jack's som hade fått fina recensioner på Tripadvisor. Miljön var spännande

men så mycket "wildlife" såg vi inte, endast huvudet på en alligator och en lite större del av en annan. Vi blev inte imponerade av denna tur. Självklart måste man vara medveten om att dessa varelser inte dyker upp på beställning men vi hade ändå hoppats på en mera talför kapten som kunde berätta lite om Everglades. Han sa bara några få meningar om alligatorer när dessa visade sig.

I priset ingick inträdet till en "Animal Sanctuary" där det fanns flera utrotningshotade djurarter. Det var verkligen beklämmande att se hur dessa djur hade det. Vi hade väntat oss något helt annat. En ensam panter låg och sov på ett betonggolv i ett litet utrymme där det inte fanns ett endaste träd. En övergödd sibirisk tiger vandrade och tillbaka längs med gallret i sin inhägnad.

Den amerikanska krokodilen hade inte mer vatten än att det täckte halva kroppen. Att ta en simtur var helt omöjligt. I en något större inhägnad fanns två lejon, en hane och en hona. Lejon är de enda  kattdjur som lever i flock. För att det ska kunna kallas en flock behövs flera honor. Alligatorn i sin bur väntade på att få delta i "alligator wrestling".

Vi stannade inte för att se showen utan fortsatte längs I 41 mot Miami.

Lite efter klockan 15 kom vi fram till Hilton Miami Airport Hotel där vi skulle bo i två nätter.

Vi hade bokat två rum med två dubbelsängar i varje. Endast det ena rummet var städat och klart så vi tog det i besittning och väntade en timme på att det andra rummet skulle färdigställas. Ingen i receptionen visste när det skulle bli klart så vi gav upp och åkte iväg.

Niklas hade föreslagit att vi alla skulle se en basebollmatch. Baseboll är ju en så stor sport i USA. Vi, och även Niklas när han bara var fyra och ett halvt år, såg en basebollmatch i Minneapolis för tolv år sedan men det vore spännande att uppleva en sådan på nytt. Vi åkte iväg till Marlins Park för att köpa biljetter till morgondagens match.

Därefter väntade downtown Miami. Vi hade turen att hitta en parkeringsplats nära Bayside. Där strosade vi omkring en stund.

Sen blev det middag på Hard Rock Café med utsikt över hamnen.

Det hade hänt en olycka någonstans i vattnet. En räddningsbåt kom körande mot land där två ambulanser väntade. Två personer bars ut på bårar från båten men vi satt långt bort och såg inte vad som hade hänt. Det var vi tacksamma för.

 

Vi gick ytterligare en stund i bayside-området och njöt av den härliga kvällen.

Fredag 31 juli
Hotellets frukost var hiskeligt dyr så vi beslöt oss för att äta frukost på ett billigare ställe. Ett närliggande Burger King fick det bli. Det var inte vad vi brukar äta till frukost men mätta blev vi och billigt var det definitivt. Man kan ju alltid pröva något nytt. Det var bilkö en stor del av vägen till Miami Beach. Med hjälp av bilens GPS hittade vi en parkeringsplats några kvarter från South Beach. Stranden var fin och vattnet lagom svalt och inbjudande. Själva omgivningen var dock, i mitt tycke, ganska trist med alla enorma byggnader med semesterlägenheter och raderna med solstolar och parasoller.

Det blev ett par härliga timmar på stranden där vi tillbringade större delen av tiden i det sköna vattnet.

En glassbar nära parkeringsplatsen var ett perfekt ställe att avsluta besöket i Miami Beach. Glassen var, liksom det mesta i matväg i USA, väldigt dyr. En liten bägare med två kulor kostade 6 dollar men gott var det i alla fall.

En minst sagt annorlunda sightseeingbuss kom rullande på vägen. Jag har svårt att tänka mig något liknande i en annan del av världen.

På vägen tillbaka till hotellet övergick förmiddagens fina väder till ett riktigt tropiskt regnväder med skyfall, blåst och åska. Ovädret höll i sig hela eftermiddagen och långt in på kvällen.

Marlins Park hade ett tak som kunde sättas på vid behov. Det kom verkligen till användning denna kväll. Vi kom i riktigt god tid innan matchen mellan Miami Marlins och San Digeo Padres skulle börja.

Försäljarna av glass, godis och annan förtäring hade strålande tider. Något måste ju folk roa sig med under den sega matchen som varade i fyra timmar.

Matchen drog ut på tiden på grund av att resultatet inte får bli oavgjort. Efter förlängningen, som varade i en timme, vann bortalaget med 7 -3. Förlängningen innebar också att fyrverkerierna efter matchen, som vi hade sett fram emot att få se, ställdes in. Det skulle störa de kringboende om man anordnade fyrverkerier så sent på kvällen.

 

Lördag 1 augusti
Den sista dagen på resan sken solen igen. På en kubansk restaurang i närheten av hotellet åt vi en god buffetfrukost.

Vid hotellets stora pool tillbringade vi de sista timmarna. En ödla tittade nyfiket på badarna.

Vid 14-tiden tog vi farväl av hotellet och for ut till flygplatsen där vi lämnade tillbaka våra bilar. Några timmar senare avgick flyget mot London.

Söndag 2 augusti
Då vi landade på Heathrow på söndagsförmiddagen hade vi bara en timme på oss innan planet till Stockholm skulle avgå. Direkt när vi steg av planet fick vi, och alla andra som hade bråttom till ett anslutningsflyg, ett "expresspass" i väl synlig röd färg, vilket innebar att vi fick gå i en snabbkö vid säkerhetskontrollen. Niklas handbagage togs åt sidan för en extra kontroll. Tjänstemannen som gjorde stickprovet tog ingen som helst hänsyn till att vi hade mycket bråttom att hinna med vårt flyg. Arbetet utfördes i ultrarapid. När hon ombads att arbeta lite snabbare föreslog hon att vi andra sex skulle skynda oss till vårt flyg och medan hon kontrollerade Niklas bagage. Visserligen är han 16 år men det fanns inte på kartan att vi skulle lämna honom kvar. Med mindre än en minuts marginal innan planets dörrar skulle stängas hann vi komma ombord. En väska saknades när vi kom till Arlanda men den blev hemkörd till oss drygt ett dygn senare. Det mesta under resan hade i alla fall fungerat som det skulle och vi kom nöjda hem efter tre veckors vistelse i USA.