Fyraåringen hade länge pratat om resan till Kreta som han skulle göra tillsammans med sina föräldrar och mig. Nu stod han redo på Arlanda för att gå ombord på planet som skulle avgå mot Heraklion vid 19.30-tiden.
Måndag den 10 september
Vid midnatt lokal tid landade planet på Heraklions flygplats. Bussresan till vårt hotell utanför Agios Nikolaus tog en dryg timme, men då gick det fort fram på de mörka vägarna. Vi skulle bo i en tvårumslägenhet på Candia Park Village och vi blev mycket nöjda är vi steg in i lägenheten. Allt var fräscht och fint men vid denna tid på dygnet var det sängen som gällde. Jag sov på en av sofforna i vardagsrummet. Den var så hård att det kändes nästan som om jag låg på en sten.
Vid niotiden satt vi alla vid frukostbordet ute i solen.
Sen skulle omgivningen inspekteras. Vi blev inte besvikna när vi såg det stora poolområdet med en mindre pool för småbarn, en mellanstor pool samt en riktigt stor pool som var 2,80 meter djup på vissa ställen. Där skulle familjen säkert trivas.
Själv letade jag upp en stol i skuggan med havet nedanför. Där var det skönt att tillbringa några timmar med en bok.
Vi hade bokat vår resa genom resebyrån Apollo, något som vi för övrigt var mycket nöjda med. Vid 16-tiden träffade vi vår reseledare på hotellet, där vi var de enda svenska gästerna. Han gav oss en del information samt bokade en hyrbil som vi skulle ha i ett par dagar under veckan. En timme senare var det stadsvandring i Agios Nikolaus anförd av vår reseledare. Dit tog vi oss med taxi, vilket visade sig vara ett billigt transportmedel på Kreta.
Den unga familjen föredrog att strosa runt på stan på egen hand. En fyraåring skulle knappast ha något utbyte av att få veta något om Kreta där gudarnas gud Zeus föddes. Svenskarna som bodde på andra hotell mötte upp. För den som brukar resa på egen hand kändes det ovant att traska runt i stan med en grupp svenskar bakom en reseledare som, för säkerhets skull, höll apollopärmen i luften så att vi skulle se honom ordentligt. Han var i alla fall duktig och det han berättade var intressant. Vi tog oss upp till en plats där man hade en vacker utsikt över Agios Nikolaus. Enligt guiden var detta en av de mest fotograferade platserna i Grekland och det var inte svårt att föreställa sig.
Turen avslutades på en taverna där vi bjöds på förfriskningar i form av vatten. Vi skulle samtidigt få information om veckans utflykter i resebyråns regi. Då tackade jag för mig. Vi ville upptäcka Kreta på egen hand de dagar vi inte skulle ägna oss åt sol och bad. Jag träffade min familj utanför ett fiskspa. Henrik hade redan provat på och nu var det Noemis och min tur att få lena fötter och göra fiskarna mätta. Dagen avslutades på en grekisk taverna där vi åt en hyfsat god middag.
Tisdag den 11 september
Den här dagen var det sol och bad för hela slanten. Emanuel som dagen innan knappt velat gå ner i barnpoolen började redan prova på att simma i den mellanstora.
Det var nog ärmpuffarna med Spiderman på som avgjorde saken, samt mammas hjälp förstås.
Nu hann vi bekanta oss lite mer med vårt hotell. Precis som framgick av namnet var det byggt som en by med låga tvåvåningshus. Trots att det fanns väldigt många hus på området fick man inte känslan av att det var ett "turistgetto". Husen var omgärdade av välvårdade grönytor och växter samt mängder av olivträd. Vi fick veta att alla dessa olivträd gjorde att hotellet var självförsörjande när det gällde olivolja.
Vi föredrog att äta de flesta måltiderna under ett olivträd i tavernan som också fanns på området.
Onsdag den 12 september
Klockan 9 var hyrbilen framkörd och väntade utanför hotellets reception. Sen bar det iväg mot nordöstra delen av Kreta med Henrik vid ratten. Under resans gång stannade vi till lite här och var för att fota.
Den här gamla damen stod under några träd och plockade något från marken. Kanske var det oliver hon hade i sin hink.
Både reseledaren och damen som kom med hyrbilen hade rekommenderat oss att åka till Vai Beach, en vacker strand som ligger framför Europas enda naturliga palmskog. Vi var inte de enda turisterna som hade detta mål i sikte. En karavan av hyrbilar körde mot Vai på slingriga vägar över öns vackra bergsmassiv. Man kan bara tänka sig hur det ser ut på vägarna under högsäsongen när turisterna vallfärdar dit. Efter ett par timmar var vi framme och betalade 2,50 euro för att få parkera. Vi kollade på stranden och visst var den fin men där stod rad efter rad med solstolar och parasoller. Nej, det var inte en strand i vår smak. Vi tyckte inte det var värt att betala tio euro per man för att få disponera en solstol någon timme. Vi brydde oss inte om att stanna utan nöjde oss med att ta trapporna upp till utsiktstornet för att fotografera.
Vi köpte varsin sandwich till lunch och for vidare några kilometer längre bort till Itanos där det skulle finnas en lugn och fin strand utan solsängar och parasoller. Det stämde.
Vi tillbringade ett par sköna timmar på den fina stranden med bad i det kristallklara vattnet och snäckletning i strandkanten.
På tillbakavägen passerade vi ett stort antal "husskelett" vilket var sorgligt att se. "Bor skeletten där?" frågade fyraåringen.
Eftersom vi nu hade en hyrbil så beslöt vi oss att åka till den lilla staden Elounda som låg i en skyddad havsvik några kilometer bortom vårt hotell. Där tänkte vi äta middag och gick in på Restaurang Thea som låg i utkanten av stan. På trottoaren utanför passerade par efter par så vi antog att där måste finnas något hotell med parkoncept. Några barn syntes inte till. Det dröjde väldigt lång tid innan maten kom på bordet men den var värd att vänta på. Nöjda och belåtna återvände vi till Candia Park Village.
Torsdag den 13 september
Solen hade försvunnit och ersatts med regnmoln. Det gjorde inte så mycket för även denna dag tänkte vi ge oss ut på vägarna med hyrbilen. Det hade varit trist att behöva tillbringa dagen på hotellområdet. Nu skulle vi åka tvärs över ön och på vägen passera Kretas smalaste del varifrån man kunde se både södra och norra sidan av Kreta samtidigt. Till att börja med var vägen riktigt bra men så småningom kom vi in på en väg som var smal som en stig och som slingrade sig upp mellan bergen. Vägen kantades av branta stup och på vissa sträckor saknades staket. Det var inte utan att man ibland satt med andan i halsen men där var det nästan ingen trafik alls vilket vi var tacksamma för. Det hade inte varit roligt att möta en bil i en smal och skarp kurva. Dalarna var översållade av olivträd och här och var låg det en liten vit by.
Vi stötte på några får som var väldigt nyfikna på oss.
Utsikten var hela tiden svindlande men om solen hade varit framme förmodligen oslagbar. På den högsta punkten parkerade vi bilen. En smal stig ledde upp till utsiktsplatsen varifrån man såg havet på öns båda sidor samtidigt. Här måste man naturligvis ta en selfie. Det var synd att molnen var så låga att vi inte kunde njuta av fullt ut av Kretas storslagna natur.
Så småningom kom vi till en liten by där det såg ut som om tiden hade stått stilla. Det var en riktigt brant och smal väg som ledde upp till byn och där skulle det finnas en berömd katedral. Den var tyvärr stängd och den skymdes av ett stängsel. Innanför morrade argsinta hundar. Det var omöjligt att ta foton på katedralen. Vi tog en promenad i byn medan regnet hängde i luften. På en liten uteplats satt en äldre dam och skalade morötter.
Några andra människor såg vi inte till.
Vi hittade en liten taverna där vi beställde in varm choklad och äppelkaka.
Ute på altanen förde några "bymän" en livlig diskussion.
Här var det helt turistfritt och det hade varit spännande att stanna en natt på en sådan plats men det var bara att fortsätta resan. Via kurviga serpentinvägar och sedan en större landsväg kom vi tillbaka till Elounda. Nu hade vi tid att strosa omkring i stan som var fin men mycket anpassad efter turisterna.
Vart vi än vände oss kom folk gående eller satt på bänkar parvis.
Nöjda som vi var med gårdagens middag tog vi återigen plats vid ett bord i Restaurang Thea.
Maten smakade lika bra denna dag.
Fredag den 14 september
Efter två intensiva dagar i bil var det skönt att återigen ta del av lugnet inom hotellområdet. Det blev sol och bad för hela slanten. Nu tog hela familjen trapporna ner till stranden för att bada i havet.
Emanuel besökte miniklubben där man både fick rita och leka. Där samlades många barn från olika länder. De flesta pratade ryska, en del pratade tyska. Barnen förstod varandra ändå.
Själv kopplade jag av en timme med skön massage.
Lördag den 15 september
Framtill klockan 15 ägnade vi dagen åt sol och bad. Efter dusch och ombyte tog vi sen en taxi till Agios Nikolaus. Vi ville se lite mer av denna vackra stad och några ville shoppa. Efter att ha strosat runt en del, och återigen gått upp till platsen med utsikt över stan och den "bottenlösa" sötvattenssjön gick vi in i en av alla de affärer som sålde olivprodukter av alla möjliga slag.
På Kreta finns omkring 30 miljoner olivträd så det är inte konstigt att utbudet av produkter baserade på olivolja är mycket stort. Förutom olivolja att ta med hem köpte vi tvålar, handkräm och en del annat. I en annan affär köpte vi hantverk gjorda av olivträ. Med tunga kassar att släpa på föredrog vi att åka tillbaka till hotellet. På bänken i vårt kök hade städarna ställt en flaska olivolja från hotellets egen produktion. Den gåvan blev vi glada över.
Söndag den 16 september
Eftersom vi hade åkt med ett sent flyg på resan till Kreta skulle vi också åka med ett sent flyg hem. Vi fick därför en extra dag att tillbringa på hotellområdet. Rummet lämnades klockan 12 och våra väskor ställdes in i ett förvaringsrum intill receptionen. Emanuel hade nu fått så stor vattenvana att han på egen hand tog sig fram i den 2,80 meter djupa poolen iförd endast små armpuffar. Han "simmade" även i havet på djupt vatten.
Innan middagen tog vi en sista promenad i området.
Alla var nöjda med vistelsen på Kreta, inte minst Emanuel som hann gå till miniklubben för att se på film och äta popcorn innan bussen hämtade oss klockan 21 för att ta oss till flygplatsen.
