New York, New York

Lördagen den 15 oktober
Till New York återvänder man gärna. Denna gång blev det en veckas vistelse tillsammans med en väninna i städernas stad.

När Lufthansaplanet gick ner för landning på Newark International Airport fick vi en fin vy över Manhattan.

Formaliteterna vid Immigration Control gick snabbt denna gång men sen blev det en nervös väntan på våra väskor. Till slut dök de upp på rullbandet och vi beslöt oss för att ta en taxi till vårt mål. Det var bekvämt förstås men billigt var det inte. Slutnotan hamnade på 135 dollar. Trafiken in mot Manhattan var intensiv denna lördagseftermiddag men till slut var vi framme på West 128:e gatan i Harlem där vi hade hyrt en lägenhet. Vår trevliga värdinna Diane mötte upp utanför porten.

Lägenheten låg två branta och smala trappor upp i huset som saknade hiss så det var inte helt lätt att få upp våra väskor.

Vi blev i alla fall mycket nöjda med lägenheten där vi skulle bo i en vecka. Den var fräsch och fin med sovrum, vardagsrum och kök. Sängen var så bred så fyra personer hade nog fått plats i den.

Så här såg vardagsrummet ut.

När vår värdinna visat oss runt gick vi ut till närmaste supermarket för att handla. Vi behövde frukostmat, en sallad till kvällen samt en flaska vin. När inköpen var avklarade hade det hunnit bli kolsvart utomhus, men var bodde vi? Vi hade varken tagit med oss en karta eller adressen till vårt hus. Efter att ha gått vilse några gånger kom vi till slut fram till rätt port. Då kom nästa problem. Vi fick inte upp låset till dörren. Vi försökte komma på en lösning, knackade på i lägenheten under oss men ingen öppnade, gick ut på gatan och frågade efter Diane som hade sagt att hon bodde i närheten. Ingen kände till henne. Efter en halvtimmes tröstlösa försök att komma in i lägenheten kom jag på att jag hade ett mail i min mobil med telefonnumret till Diane. Det var bara en tidsfråga innan batteriet skulle ta slut. Tursamt nog fick vi tag i Diane som kom efter en kvart ungefär och förklarade hur låset fungerade. Vi hade inte tittat på ordentligt när hon tidigare hade visat oss det. Ganska så trötta slog vi oss ner vid bordet för att njuta av en sallad och ett glas vin. Vinet smakade så illa att det inte gick att dricka upp. Det mesta av innehållet i flaskan hamnade i vasken. Vår första kväll i New York började inte så bra.

Söndag den 16 oktober
Tidsomställningen gjorde att vi var uppe väldigt tidigt. Vid halvnio tiden hade vi inhandlat varsitt metrocard och därefter tog vi tunnelbanan ner till Times Square. Det var sig inte riktigt likt sen förra gången jag var där. Byggnadsarbeten pågick överallt.

Vi strosade uppför Broadway mot Central Park där vi tog buss nummer 10 tillbaka till Harlem för att besöka Greater Zion Hill Baptist Church. Den färgade damen i vita kläder som tog emot i dörren kände jag igen från tidigare besök i denna kyrka. Det som lockade oss dit var gospelmusiken men denna söndag var det endast en liten kör så lite besvikna lämnade vi kyrkan efter någon halvtimme. Vi tog bussen till Central Park istället och gick in i parken via John Lennons minnesplatta, Strawberry Fields. Den enorma parken, som sträcker sig från 59:e gatan i Midtown till 109:e gatan i Harlem, är ett mycket populärt utflyktsmål på helgerna. Parken vimlade av cyklister, hästdroskor, joggare och folk som strosade omkring. Just denna söndag hade man en "rosa-bandet kampanj" och överallt syntes rosaklädda kvinnor.

Mitt i parken ligger Bethesda Terrace. Från trappan har man en fin vy över sjön.

Många passade på att hyra en båt och ta sig en roddtur i det vackra vädret.

Under vår promenad i parken upptäckte vi flera små rogivande stigar där vi var nästan ensamma med alla små grå ekorrar som skuttade omkring. Det var skönt att slippa folkmassorna en stund.

Vår värdinna Diane hade bjudit in oss till en konsert med ett trettiotal musiker som spelade blåsinstrument. Evenemanget, som ägde rum i Mount Morris Ascension Presbytarian Church, hade anordnats som en manifestation mot polisvåldet mot svarta människor runtom i USA. Det hela var mycket pampigt och vi sympatiserade med syftet. Däremot var inte den typ av jazzmusik som spelades särskilt njutbar för våra öron.

Då konserten var slut vid 17-tiden gick vi till en restaurang på Lenox Avenue där vi åt en god hamburgare. Vi gick vidare till vår närmaste supermarket och handlade, bland annat en flaska vin av ett annat märke. Det visade sig vara lika odrickbart som gårdagens så vi fick även denna kväll gå till sängs utan att ha fått njuta av ett glas gott vin.

Måndag den 17 oktober
Vid åttatiden var vi redo att ge oss iväg för dagens första äventyr, att åka båt runt Manhattan. Vi tog tunnelbana och buss till Pier 83 på 42:a gatan varifrån den 2,5 timme långa turen "Best of NYC Cruise" avgår. I annonserna anges att det är den enda sightseeing turen med båt som går runt hela Manhattan. Det visade sig att detta inte var riktigt sant. Eftersom det var högvatten kunde båten inte passera under Harlem Bridge utan den fick vända och åka samma väg tillbaka. Båten gick nerför Hudson River och båtens utmärkte guide berättade om alla sevärdheter som vi åkte förbi. Frihetsgudinnan och Ellis Island passerades på nära håll.

Från sjösidan fick man en fin utsikt över New Yorks skyline.

Båten fortsatte uppför East River och passerade under Brooklyn Bridge.

Vi såg många märkliga byggnader på vägen.

Trots att båtturen inte helt blev som vi hade tänkt fick vi njuta av att par härliga timmar till sjöss. Däremot fick inte båtens kafeteria något högt betyg. Varsin torr bagles fick utgöra lunchen.

Med buss och tunnelbana tog vi oss sedan till West 14:e gatan där vi gick uppför trapporna till the High Line, den vackra parken som är anlagd på en nedlagd järnvägslinje mellan Meatpacking District och Chelsea. Den långa och smala parken är en riktig en oas ovanför den bullrande trafiken.

Det första vi såg när vi kommit uppför trapporna var, som vi trodde, en av alla mänskliga statyer som man stöter på både här och där.

Men vi var tvungna att se efter både en och två gånger innan vi insåg att det rörde sig om en vaxdocka. Figuren såg så otroligt mänsklig ut. Det var många som var nyfikna på denne kalsongklädde vaxherre som lät sig fotograferas utan begäran om pengar.

Under promenaden fick man vara beredd på nya överraskningar. Sådana uteblev dock.

I gassande solsken strosade vi norrut. Det hade varit skönt att få sitta och ta en fika på något kafé längs promenadstråket men vi kunde inte hitta ett enda ledigt bord. Vi fick nöja oss med att ta en vederkvickande siesta på en av alla träbänkar som fanns på båda sidor längs med parken.

Lite längre norrut var delar av parkens västra sida avstängda på grund av alla byggnadsarbeten som pågick. Hyran i dessa hus lär inte bli billig.

Vid West 30:e gatan gick vi nerför trapporna och letade oss fram till en tunnelbanestation. Nästa mål var Rockefeller Center och Top och the Rock. Innan man fick åka upp med hissen var man tvungen att passera en rigorös säkerhetskontroll. Att se New York breda ut sig från ovan är en mäktig syn. Eftermiddagen var lite disig men vi fick ändå en bra överblick över Manhattan omgivet av Hudson River och East River, med Central Park i norr och Empire State Building i söder.

Klockan närmade sig fem och vi hade varit i farten sedan tidiga morgonen. Denna kväll skulle vi ha ett glas gott vin till vår spartanska middag och vid det här laget hade vi insett att något sådant kunde man inte köpa i närmaste supermarket. Det var inte lätt att hitta till en "liquor store" i Harlem. Vi frågade fem olika personer som trodde att de hade sett en sådan affär någonstans. Det verkade som om folk i Harlem inte nyttjade alkoholhaltiga drycker men alla var i alla fall mycket hjälpsamma och till slut kom vi rätt. Det hade hunnit bli mörkt innan vi var tillbaka i lägenheten. Efter en välbehövlig dusch fick vi avnjuta denna middag.

Tisdag den 18 oktober
Tunnelbanan med ett par byten tog oss till Ground Zero. Där började vi med att promenera kring den vackra minnesplatsen 9/11 Memorial som består av två bassänger med vattenfall som rinner nedför dess sidor. Den norra och den södra poolen är byggda på de platser där tvillingtornen tidigare stod. På bronsplattor som omringar vattenfallen finns namnen ingraverade på alla offer vid terrorattacken. En vakt såg till att bronsplattorna var ordentligt putsade.

Den vita rosen vid namnet anger att det är den personens födelsedag

.
Vi fortsatte till Century 21 men det entimmes långa besöket i varuhuset räckte mer än väl. Det var rörigare än vad jag kom ihåg sen förra året och den höga dollarkursen gjorde det knappast lönsamt att shoppa. För min del blev det några få inköp bara.

Utomhus var det mellan 29 och 30 grader varmt, sensationellt varmt för att vara i oktober sa man på nyheterna. Vi åkte tunnelbanan till 13:e gatan. I väntan på att Fig and Olive, där vi tänkte äta lunch, skulle öppna gick vi uppför trapporna till High Line igen och slog oss ner på en bänk i skuggan.

Efter en god lunch på Fig and Olive gav vi oss ut på stan igen.

Vår promenad vid Times Square blev kort. Det var alldeles för varmt kring denna högljudda och kaotiska plats. 

Vi längtade tillbaka till vår lugna gata i Harlem.

 .
På kvällen väntade en av veckans höjdpunkter, en operaföreställning på Metropolitan. Vi var på plats vid Lincoln Center redan någon timme innan föreställningen skulle börja.

Uppsättningen av Wilhelm Tell var fantastisk, en mycket påkostad föreställning med otroligt duktiga sångare. Vi tyckte nog att föreställningen var i längsta laget, fyra timmar och fyrtio minuter, inklusive två pauser. Ett glas vitt vin i den första pausen ville vi gärna ha men det var inte billigt, 15 dollar för en liten skvätt som serverades i plastglas. Inte var det gott heller.

Klockan var över midnatt när vi tog en taxi tillbaka till 128:e gatan.

Onsdag den 19 oktober
Vi tog bussen till 72:a gatan och promenerade genom Central Park till Upper East Side. Där skulle vi besöka the Frick Collection, ett konstmuseum på femte avenyn. The Frick Collection visade sig vara allt annat än ett ordinärt museum. I huset där konstsamlingarna visas bodde en gång familjen Frick. Henry Clay Frick var en framgångsrik affärsman som gjorde sig en förmögenhet inom järn- och stålindustrin i slutet av 1800-talet. Han började samla konst av de stora europeiska mästarna. Efter makarna Fricks död öppnades deras hem för allmänheten. Vi gick runt i de praktfulla salarna med varsin audioguide där det berättades om de olika konstföremålen. Det var det mest fantastiska konstmuseum vi besökt. Man fick naturligtvis inte ta foton i salarna så dessa har jag "lånat".

Till museet hör också en inomhusträdgård med en damm och en porlande fontän. Där kunde man slå sig ner en stund.

När vi kom ut igen slog värmen emot oss. Det var dags för lunch och vi hittade en härlig salladsbar i närheten av varuhuset Macys.

Efter en timmes besök på varuhuset kom vi ut utan en enda kasse. Vi tog oss till Forest Nail Spa på West 37:e gatan Street. Fotvård för trötta fötter satt fint.

Endast en kort promenad från vår lägenhet låg den berömda Apolloteatern.

Där har man talangjakt på onsdagskvällarna. Halv åtta slog vi oss ner i varsin stol för att se amatörerna uppträda. Hur bra det går avgörs av publikens jubel eller buanden. Ljudnivån i lokalen var mycket hög men amatörernas afton var väl värd ett besök.

Vi gick hemåt med raska steg. Den avslutande debatten mellan Hillary Clinton och Donald Trump direktsändes på TV och vi hann i tid för att se den sista halvtimmen. Självklart handlade det mesta av nyhetsflödet om valet som närmade sig med stormsteg. Däremot handlade debatten inte särskilt mycket om politik utan var mest smutskastning. Väldigt trist.

Torsdag den 20 oktober

Äntligen hade vädret blivit lite svalare, 21 plusgrader och en svag vind var perfekt när man skulle vandra runt i en storstad. Den här dagen tog vi tunnelbanan från 125:e gatan till South Ferry, en färd som i normala fall tar omkring 45 minuter. För oss tog det lite längre tid eftersom vi började med att åka i fel riktning och sen fick ta tåget tillbaka åt rätt håll. Vi strosade långsamt genom Battery Park. Där finns en bronsskulptur som kallas "the Eagle Monument" och som är ett minnesmärke över saknade amerikanska soldater från andra världskriget.

I Battery Park finns också Castle Clinton, tidigare Castle Garden, där immigranterna till USA togs emot från mitten av 1800-talet tills 1890 då Ellis Island blev mottagningsstation. Inne i fortet hängde ett foto av den svenska sångerskan Jenny Lind som uppträdde i Castle Garden 1851.

Från Battery Park gick vi norrut och kom så småningom fram till den parkliknande gatan som leder upp till Freedom Tower. Det här var ett riktigt trevligt kvarter för promenader.

Cyklister och rullskridskoåkare hade en egen bana som var väl markerad.

Alldeles intill World Financial Center Site ligger Brookfield Place som vi borde vi ha utforskat lite mer. Mellan de höga kontorskomplexen fanns ett fint promenadstråk med utsikt mot East River.

Det blev flera promenader i parker denna dag. Överst på vår önskelista stod Washington Square Park i Greenwich Village. Vid ingången satt ett flertal gubbar med sina schackbräden uppställda framför sig. Parken är tydligen känd för sina schackspelare som inte sällan fuskar och lurar turisterna på några dollar. Det flesta som nappar på att spela ett parti förlorar sina pengar. Det var inte populärt när jag tog upp mobilen för att ta foton men en schackspelare kom i alla fall med på bild.

En annan kom lite mer i bakgrunden.

Jag vet inte vad denna sport kallas men mannen övade flitigt och brydde sig inte om åskådarna.

Det var dags att leta upp ett lunchställe för vi började bli hungriga. En salladsbar i närheten av parken passade bra och vi bestämde oss för en Californiasallad med kyckling och avocado och en Caesarsallad. Båda dessa visade sig bestå mest av salladsblad så de var inte mättande precis. Vi var fortfarande hungriga när vi gick ut ur lokalen  för att ta Subwaylinje N och buss nummer 42 till FN-högkvarteret. Det var lite väl sent på dagen för att gå på guidad visning så vi nöjde oss med att se oss omkring i kvarteret.

Hungriga som vi var gick vi in i Bryant Park vid 6:e avenyn. Vid parkens entré fanns kiosker där kunde man köpa fika. Kaffet var både blaskigt och dyrt och våra blåbärsmuffins i största och sötaste laget.

Mitt kaffe hamnade i papperskorgen och fåglarna fick hjälpa till att äta upp en stor del av bakverket. 

Ditintills hade dagens förtäring inte varit något att skriva hem om men till kvällen hade vi beställt bord på stjärnkocken Marcus Samuelssons restaurang Red Rooster på Lenox Avenue, ett kvarter från vår lägenhet.

Det var spännande att komma in i denna berömda restaurang som ofta är fullsatt. Maten som vi åt fick klart godkänt men vi borde nog ha kostat på oss något att dricka till. Kranvattnet smakade inte bra.

Fredagen den 21 oktober
Det duggade när vi gick ut på morgonen. Vi tog tåget till Times Square i morgonträngseln. Människorna på tunnelbanan var i allmänhet mycket artiga så de lämnade ofta sina sittplatser åt oss 70-plussare. När vi kom upp på gatan för att ta buss 42 till FNs högkvarter hade det börjat regna ordentligt. Det verkade i alla fall inte bekymra turisterna som hade bokat en rundtur med Big Bus. De satt på taket iklädda regnrockar.

Själv hade jag glömt att packa ner ett paraply i resväskan men jag hade verkligen inte lust att köpa ett nytt för en enda dag. Det finns minst 15 stycken hemma. Jag fick använda min jacka att skydda mig med men innan vi hunnit fram till byggnaden där man fick registrera sig för besök i FN var jag rejält blöt. Tyvärr hade vi inte våra pass med oss utan endast körkorten som identifikation. Annars hade vi kunnat få en stämpel i passen. Ytterligare en säkerhetskontroll väntade innan vi släpptes in i själva byggnaden. Det skulle dröja en dryg timme innan den guidade turen skulle börja så vi hade gott om tid att se oss omkring. På en vägg hängde porträtt av alla FNs generalsekreterare genom tiderna.

Vi hade turen att få en mycket bra och engagerad guide under den entimmes långa rundvandringen. Det var mycket spännande att få komma in i de rum där både FNs säkerhetsråd och generalförsamling sammanträder.

Under rundturen fick vi bland annat veta att det kostar ungefär tre dollar att tillverka en landmina. Att hitta och förstöra den kan kosta upp till tusen dollar.

Den här skylten visar hur mycket världens olika krig kostar varje dag och den nollställs dagligen. Räkneverket tickade på hela tiden. Vår rundtur pågick mellan klockan elva och tolv på förmiddagen. Det är ofattbara summor som används till krigsföring.

Det regnade fortfarande när vi kom ut från turen men jag hann i alla fall ta ett foto på Carl Fredrik Reutersvärds "non-violence" skulptur som står utanför entrén, en mycket fin symbol för fred.

När vi tog bussen tillbaka till 6:e avenyn såg det ut så här från fönstret.

I ett språng tog vi vägen till Prêt à Manger i hörnet av 41:a gatan och 6:e avenyn. Där hade vi redan ätit lunch ett par gånger tidigare och deras fräscha mackor och sallader gör ingen besviken.

Det var ingen mening med att försöka se nya sevärdheter i regnvädret men vi gjorde ett sista försök till shopping på JCPenny i Manhattan Mall. Jag kom i alla fall ut ur varuhuset med ett par jeans. Eftermiddagen tillbringade vi med att ta det lugnt i lägenheten.

Vår vistelse i New York avslutades med veckans bästa middag på den mexikanska restaurangen Dos Caminos i Meatpacking District.

Lokalen inomhus var lite murrig men vad gjorde det när vi fick njuta av så god mat som Skirt Steak Asada och Pan-Seared Free Range Chicken med avokadosallad.

Lördag den 22 oktober
En vecka i New York går alldeles för fort. Det var dags att packa våra väskor och summera vår vistelse där. Juliväder i oktober var väl inte det mest behagliga men av sex hela dagar hade vi sluppit regn under fem. Vi utnyttjade våra metrocards en sista gång när vi tog tunnelbanan till Times Square. Vid Port Authority Bus Terminal tog vi bussen till Newark. Det var ett betydligt billigare transportmedel än taxi. Planet lyfte 17.35 lokal tid och vi tog adjö av New York för denna gång.