Paris, staden i mitt hjärta

Vad är det som gör att jag alltid längtar till Paris? Dit kom jag en gång för att plugga franska vid Sorbonne under en termin. Jag hade en enkel tågbiljett på fickan och förbokat hotellrum för två nätter. Några veckor senare skulle jag fylla 21 år. Mina kunskaper i franska var mycket måttliga så visst var jag nervös innan jag hittade en plats där jag kunde bo. Jag fick i alla fall ett rum hos Madame Sorbets på Rue Charles Dickens i Passy i Paris 16:e arrondissement. Min värdinna var assistent och personlig vän till Jean Paul Sartre som en gång i tiden hade vägrat att ta emot nobelpriset i litteratur. Tiden i Paris blev ett minne för livet och sedan dess har det blivit närmare tjugo återresor. Precis som så många andra har jag blivit förälskad i denna stad. Det kan nog inte bara vara nostalgi som drar mig dit, kanske är det atmosfären, kanske är det dofterna. Paris har en speciell doft som jag inte kan förklara. I oktober 2009 var det dags att åka dit igen, denna gång i sällskap med make, son och äldsta barnbarnet.

Vi hade hyrt en liten lägenhet för en vecka på Rue Mulhouse i 2:a arrondissementet. Liksom vid vårt förra besök i Paris för två år sedan låg lägenheten på översta våningen i ett hus som saknade hiss. Vi hamnar ofta i sådana lägenheter och det går ju bra så länge vi inte behöver använda rullator. Vi konstaterade att vi hade 114 trappsteg upp till vår lägenhet men väl däruppe kunde vi njuta av en fin utsikt över takåsarna.
Vi har bott i många olika delar av Paris men kvarteret kring Rue Mulhouse är definitivt ett av de trevligaste. Det tog bara ett par minuter att gå till Rue Montorgueil, en promenadvänlig gata med små affärer, ett myllrande folkliv och nära till Forum les Halles. Man behöver inte ha så stora planer för att trivas i Paris. Det räcker bra med att strosa runt i det egna kvarteret och bekanta sig med omgivningen, titta in till slaktaren för att köpa tornedos till middag, välja ostar hos osthandlaren och inhandla paté i delikatessaffären.
Självklart hinner man inte se hela Paris under en vecka, det är bättre att upptäcka staden i etapper. För en förstagångsbesökare finns det dock några måsten.
Vårt barnbarn, som var i Paris för första gången, ville naturligtvis se alla kända sevärdheter så under veckan åkte vi upp i Eiffeltornet, tog en båttur på Seine, en titt på Mona Lisa och en hel del annat. En guidad tur i Stade de France stod också på programmet.

Att sitta med en café crème på utecafé och bara njuta av att vara i Paris har blivit ett dyrt nöje. Däremot bjuder staden på många gratisnöjen och sådana brukar vi ta del av. Utsikten över staden från terrassen till Galeries Lafayette är fantastiskt fin och den kostar ingenting. Ett annat trevligt gratisnöje är att gå på varuhusets modevisning på fredagar. Man måste dock komma ihåg att boka biljetter i god tid.

Att flanera längs Seine och titta i boquinisternas gröna små lådor hör också ett parisbesök till.
Rue Mouffetard är en trevlig gata där det dagligen säljs matvaror av alla möjliga slag. Det är spännande att vandra ner för gatan och titta på stånden med franska delikatesser, frukt och grönsaker, ostar och bakverk.
I Paris finns det flera stora, vackra kyrkogårdar där det är intressant att göra en rundvandring. Här kan man hitta många kända personers gravar. Blom- och fågelmarknaden på Île de la Cité är också värd ett besök. På vardagarna säljer man blommor där men på söndagarna fylls marknaden med fåglar och en del andra smådjur.

Min favoritplats i Paris är nog ändå Luxemburgträdgården. Parken är vacker alla årstider men, i mitt tycke, är den bäst på hösten. Den väcker så många minnen till liv. Det känns som om det vore igår som jag tog min dagliga promenad genom parken på väg från lektioner på Sorbonne till en annan kurslokal som låg i Montparnasse.
En fransk artist, Joe Dassin, har skrivit en vacker sång om "Le Jardin du Luxembourg". När jag numera går genom parken kommer jag ibland att tänka på texten i den första versen:
"Le jardin du Luxembourg
Ça fait longtemps que je n'y étais pas venu
Il y a des enfants qui courent et des feuilles qui tombent
Il y a des étudiants qui rêvent
Qu'ils ont fini leurs études
Et des professeurs qui rêvent qu'ils les commencent
Il y a des amoureux qui remontent distraitement
Le tapis roux que l'automne a déroulé devant eux"

Att sitta på en bänk i parken, äta en lunchbaguette och titta på allt som händer runtomkring, kan det bli bättre?

Veckans höjdpunkt för den yngre generationen var nog ändå besöket på Eurodisney. Där tillbringade vi två hela dagar med att köa till attraktionerna tillsammans med tiotusentals andra besökare. Även i Frankrike hade man höstlov den veckan vi var där.
En vecka i Paris går alltför fort. Nästa gång stannar vi i två veckor, det var vi alla överens om.

Cádiz för tredje året i rad

Vi har hittat en pärla i Spanien, vackra, historiska Cádiz som anses vara Europas äldsta stad. Staden grundades omkring år 1100 f.k. av feniciska sjöfarare som anlände till området för att bedriva handel. Det är inte så konstigt att man ville anlägga en stad just här, på en smal halvö, drygt en mil lång och omgiven av Atlantens vatten. Genom stadens läge var det lätt att hålla inkräktare borta.
Cádiz blev under årens lopp en viktig handels- och sjöfartsstad. Många hus byggdes med ett utkikstorn på taket så att köpmännen kunde ha uppsikt över hamnen och se när skeppen anlände. De köpmän som kom först till hamnen kunde förhandla om de bästa priserna när de skulle köpa sina varor.

Den gamla stadsdelen, el Casco Antiguo, har smala gränder som alla vetter mot havet. Det mesta av bebyggelsen är från 1700- och 1800-talen och många hus har fortfarande ett eget utkikstorn. Fotot på huset med de fyra tornen är taget från vår terrass.
I Cádiz finns vackra torg och fina strandpromenader som kantas av utsirade lyktstolpar av järnsmide.
Invånarna i Cádiz är mycket stolta över sin stad. Här utropades år 1812 Spaniens första konstitution, ”el Cortes de Cádiz”. År 2012 kommer man att fira tvåhundraårsminnet av den första spanska författningen. Upprustningen av staden inför detta jubiléum var i full gång vid vårt senaste besök i september 2009. Man renoverar gamla hus och offentliga byggnader och rustar upp vägarna.
En gammal befästningsmur skiljer den gamla delen av staden från det moderna Cádiz med sin fem kilometer långa, fina och breda strand, Playa de la Victoria. Vattnet där är klart och rent men bebyggelsen närmast stranden är ganska tråkig. Husen ser ut som på vilken semesterort som helst.
Till Cádiz åker spanjorerna själva gärna på semester men massturismen har ännu inte hittat hit. En förklaring till att det kommer så få utländska turister till Cádiz och Costa de la Luz, ljusets kust, kan vara att det är krångligt att ta sig dit. Från Malaga, där den närmaste charterflygplatsen ligger, väntar en fyratimmars bussresa till Cádiz, och ibland även en flera timmar lång väntan på att bussen ska avgå. En annan förklaring heter Levante och Poniente. Levante är den ostliga vinden som kan blåsa mycket kraftigt en vecka i sträck. Poniente är vinden från väst. När levante-vinden blåser som värst är det inget nöje att vistas på stranden. Röda badvarningsflaggor och sandstormar kan förstöra hela semestern för en soldyrkande turist.

Första gången vi besökte Cádiz var i september 2007. Vi återkom i juni 2008 och i september 2009 var det alltså dags för vårt tredje besök. Vi hoppas att det inte var sista gången.

Redan vid vårt första besök blev vi mycket förtjusta i denna stad och inte minst i den lilla lägenheten vi hittade genom att söka på internet. En bättre plats att bo på kan man knappast tänka sig. Huset ligger i utkanten av den gamla delen av staden precis intill havet. Det är "vårt" hus som syns på bilden.
I samband med att husets lägenheter för några år sedan omvandlades till bostadsrätter gjordes den gamla tvättstugan på takterrassen om till en liten studio som hyrs ut till besökande. De spanska familjerna som bor i huset använder ibland en liten del av den minst 200 kvadratmeter stora takterrassen till att torka sin tvätt men mestadels har vi haft terrassen för oss själva. Huset saknar hiss så det blev till att gå 86 trappsteg upp och ner ett antal gånger varje dag. Väl uppe fick man sin belöning, en magnifik utsikt över Atlanten från en sida av terrassen och vy över gamla stan från en annan. Som om detta inte räckte hade vi dessutom en alldeles egen liten terrass som vi nådde genom en trappa inne i studion. Den terrassen var betydligt mindre men därifrån hade man, om möjligt, en ännu bättre utsikt. Inget foto kan göra rättvisa åt utsikten från våra terrasser, men här är ett par försök.

Från terrassen såg vi kryssningfartygen som var på väg in till eller ut från hamnen.
Där satt vi och läste och där tog vi en drink före middagen.
Vid alla besök i Cádiz har vi stannat i två veckor, jag för gå på kurs i spanska och Ulf för att ha ”semester”. Man känner sig knappt som en turist när man bor bland lokalinnevånarna, går till skolan på vardagarna och möter människor på väg till arbetet och föräldrar som följer sina barn till skolan. En promenad på 25 minuter, varav större delen genom gamla stan, var ett perfekt sätt att börja dagen på.

Då skolan slutat för dagen tog vi ibland lokalbussen till Playa de la Victoria där vi tillbringade ett par timmar med en bok. Under veckosluten var stranden full med solbadande, picknickande spanjorer men på vardagarna hade vi nästan stranden för oss själva.
Andra dagar strosade vi runt i gamla stan, tog en kopp kaffe på Plaza de San Francisco eller en glass på Plaza de Minas. Vi tyckte synd om kryssningsturisterna som bara hade en enda dag på sig att upptäcka denna spännande stad.
Liksom i andra spanska städer finns det i Cádiz många bra tapasrestauranger. En populär sådan var Cumbres Mayores där vi stod vid disken och åt goda tapasrätter.

Att se flamencodans är något som man ska göra när man är i den trakt där flamencon har sina rötter. Det gjorde vi ett par gånger på ”la Perla de Cádiz”. Hit kom nästan bara spanjorer och man måste komma i god tid om man ville ha ett bord. I baren kunde man köpa vin och öl och något att äta i väntan på att uppträdandet skulle börja.

Cádiz är en bra bas för utflykter i den här delen av Spanien och sådana gjorde vi på helgerna. Det enklaste sättet var att gå till busstationen och köpa en biljett till den ort man ville besöka. Att ha en bil i Cádiz är inget vi kan rekommendera. Det verkade vara nästan omöjligt att hitta en parkeringsplats, åtminstone om man bor i den gamla stadsdelen.

Vi gjorde en dagsutflykt till Andalusiens huvudstad Sevilla, en vacker stad med mycket mosaik. Vi besökte den kända katedralen men vi har besökt så många kyrkor och tycker vid det här laget att den ena knappt skiljer sig från den andra. Utanför katedralen var det en demonstration. Det var arbetare som demonstrerade mot sin arbetsgivare, Boliden. I det moriska palatset Alcazar kunde vi njuta av den vackra trädgårdskonsten och den fantastiska mosaiken. Den halvcirkelformade byggnaden Plaza de España var också värd ett besök. En endagstur är dock för kort för att upptäcka allt vad staden har att erbjuda.
I sherryns hemstad, Jerez de la Frontera, besökte vi bodegan Tio Pepe och fick veta en del om sherryproduktionen. I denna stad finns också den berömda spanska ridskolan, La Fundación Real Escuela Andaluza del Arte Ecuestre (ett imponerande namn). Ett par gånger i veckan har skolan en show med andalusiska hästar, tyvärr bara på vardagar. Eftersom jag mycket gärna ville se denna show var jag tvungen att skolka från skolan en dag men det var det värt. Jag tyckte showen var fantastisk. Min medresenär var däremot inte lika imponerad.
En annan trevlig plats, som man kan ta sig till med buss, är den lilla staden Vejer de la Frontera. Staden ligger på en bergstopp och därifrån har man en milsvid utsikt över de omkringliggande fälten. Gränderna är branta och slingrande och de vita husen är smyckade med bougainvillea.
Det lilla torget, Plaza de España, med sin mosaikfontän kan man inte missa.
Efter vår första resa till Cádiz hyrde vi bil och åkte på upptäcksfärd bland de vita byarna i en vecka. Vi åkte på slingrande bergsvägar med vackra panoramavyer.

Så småningom kom vi till Ronda. Vyn över staden med sin bro över ravinen ser man ofta på reklambroschyrer över Andalusien.
I Ronda ligger en av Spaniens äldsta tjurfäktningsarenor. Där gjorde vi ett besök men en tjurfäktning kommer vi aldrig att se.
Sista natten tillbringade vi på ett hotell i Marbella för att kunna ta ett tidigt flyg från Malaga påföljande morgon.
Vi insåg att Costa del Sol är alltför exploaterat för att locka oss. Vi åker hellre tillbaka till Cádiz som är en genuin del av Spanien, men det kanske dröjer ett tag. Det finns så många andra platser i världen som vi också vill upptäcka.

Minnen från en resa till Sydafrika

I oktober 2004 åkte Ulf och jag till Sydafrika på en tre veckor lång resa. I resan ingick även ett par dagars vistelse i Swaziland. Det har blivit en "hobby" att skriva ner våra reseminnen i en blogg och eftersom det var några år sedan vi gjorde denna resa är mina gamla dagboksanteckningar till stor hjälp. Så här i efterskott har det därför blivit en rapport från vår sydafrikaresa. Inför resan hade vi köpt vår första digitala kamera. Tyvärr blev dock de bästa korten tagna med vår gamla "hederliga" kamera men korten som togs med den nya kameran får duga här.

Efter en lång flygresa via London landade vi i Johannesburg en tisdagsmorgon i oktober. Direkt efter ankomsten hämtade vi vår hyrbil hos Hertz och for 35 mil tills vi kom till Ekukanyni Christian Retreat där vi hade bokat rum.Vi blev lite förvånade när vi såg skylten för hotellet hade bytt namn sedan vi bokat. Den sista milen upp till det lilla hotellet var gropig och ödslig och kantades av brända stubbar. Vi undrade vart vi var på väg.
Plötsligt öppnade sig "Edens lustgård".
Vårt värdpar, Ian och Stephanie, välkomnade oss.
I tre nätter bodde vi i deras underbara hus med en stor och vacker trädgård. Vi njöt av god mat och gott vin och samvaron med ett trevligt par från San Antonio i Texas.
Under dagarna gjorde vi utflykter i omgivningarna.
Från "God's Window" skulle man ha en fantastisk utsikt över dalen. Vi fick senare höra att det är ganska sällan som dimman lättar. Vid vårt besök såg det ut så här.
Vädret i Pilgrim's Rest var inte så mycket bättre.
Men pannkakorna i Graskop smakade utmärkt.
Vid Bourke's Pothole pågick demonstrationer (men vi vet inte mot vad).

Vi fick också se sydafrikansk dans.
Nästa anhalt på vår resa var Bongani Mountain Lodge utanför Krugerparken.
På safariturerna med öppen jeep kom vi djuren riktigt nära.
Färden gick vidare till Swaziland.
Där stod jakarandan stod i blom.
Människorna vandrade på vägarna.
Bostäderna såg allt annat än trevliga ut.
Här såg vi också en massa djur.
Åter i Johannesburg lämnade vi tillbaka vår hyrbil och tog flyget till Kapstaden.
Från Taffelberget är utsikten vidunderlig. Man ser både "Lions Head" och Robben Island.
På en restaurang i Waterfront hade vi stämt träff med goda vänner hemifrån. De var på resa i Sydafrika samtidigt som oss.
Vi blev inte särskilt imponerade av pingvinkolonin vid Boulders Beach. Däremot var tågresan till Simons Town riktigt spännande. På ditvägen var det i stort sett bara vita människor på tåget. På tillbakaresan trängdes vi bland alla färgade människor som var på hemväg från arbetet. Många kvinnor hade en rejäl bakdel.
Tillsammans med tre andra turister gjorde vi en dagsutflykt med guide till vindistriktet.
Under turen blev det många vinprovningar.
Landskapet var mycket vackert.
Vi stannade till vid ingången till fängelset Groot Drakenstein. Här tillbringade Nelson Mandela sina sista år som fånge. År 1990 promenerade han denna väg ut till friheten.
Vi hyrde bil igen och gjorde en dagstur till Cape Point.
Där fanns det gott om babianer och de var inte att leka med.
Medan jag beundrade den vackra utsikten ringde mobilen. Det var barnen som ringde från Sverige och sjöng "Ja må hon leva". Gissa om jag blev glad.
Det var inte långt till Godahoppsudden.
Där trivdes strutsarna.
Vi besökte den botaniska trädgården Kirstenbosch
innan vi for vidare till Hermanus. Där tittade vi på de stora valarna som simmade i vattnet helt nära strandkanten. Tyvärr var de svåra att fånga på bild.
I Knysna bodde vi i fem nätter på "Paradise Found", ett trevligt litet B&B med en underbart vacker trädgård och en strålande utsikt över en vik av Indiska Oceanen.
Utanför Knysna finns "Knysna Elephant Park". Här har föräldralösa elefanter från Krugerparken fått en fristad.Vi fick köpa hinkar med frukt och grönsaker som vi sedan matade elefanterna med.
Tillsammans med en guide besökte vi en kåkstad utanför Knysna. Guiden berättade för oss om livet i en sådan boplats. Vi fick bl.a veta att de många människor trivs så bra att de föredrar att bo på samma ställe även om de fått bättre ställt. De skaffar sig bara ett finare hus i anslutning till området. En massa glada barn lät sig villigt fotograferas.
Vi fick också komma hem till denna fantastiska kvinna. Hon var "medicinkvinnan" i sitt område.Hon tog också hand om ett tiotal barn medan föräldrarna arbetade.
Det blev lite tid för sol och bad men Indiska Oceanens vågor var kalla.
Våra sista två dagar på denna resa tillbringade vi i Arniston. Där bodde vi på Southwinds B&B.Om jag någon gång kommer tillbaka till Sydafrika vill bo i Arniston igen. Stan var så fin med sina vita husmen det blåste kraftiga vindar när vi var där.
Ett dopp i havet var inte att tänka på.
Vi promenerade en timme i varje riktning för att få se resterna av en strandad val.
Den hade varit riktigt stor.
Så var det dags att åka tillbaka mot Kapstaden. Vi måste naturligtvis ta ett kort på skylten där det stod Cape Agulhas. Här möts Indiska Oceanen och Atlanten.
Av skyltarna framgick att sköldpaddor hade företräde på vägen.
På väg till flygplatsen passerade vi många s.k. Gated Communities. Det verkar vara tråkigt att behöva bo på det sättet. Vi föredrog vårt lilla radhus som vi snart skulle återse.