Sidor

fredag 4 december 2009

Paris, staden i mitt hjärta


Vad är det som gör att jag alltid längtar till Paris? Dit kom jag en gång för att plugga franska vid Sorbonne under en termin. Jag hade en enkel tågbiljett på fickan och förbokat hotellrum för två nätter. Några veckor senare skulle jag fylla 21 år. Mina kunskaper i franska var mycket måttliga så visst var jag nervös innan jag hittade en plats där jag kunde bo. Jag fick i alla fall ett rum hos Madame Sorbets på Rue Charles Dickens i Passy i Paris 16:e arrondissement. Min värdinna var assistent och personlig vän till Jean Paul Sartre som en gång i tiden hade vägrat att ta emot nobelpriset i litteratur. Tiden i Paris blev ett minne för livet och sedan dess har det blivit närmare tjugo återresor. Precis som så många andra har jag blivit förälskad i denna stad. Det kan nog inte bara vara nostalgi som drar mig dit, kanske är det atmosfären, kanske är det dofterna. Paris har en speciell doft som jag inte kan förklara. I oktober 2009 var det dags att åka dit igen, denna gång i sällskap med make, son och äldsta barnbarnet.

Vi hade hyrt en liten lägenhet för en vecka på Rue Mulhouse i 2:a arrondissementet. Liksom vid vårt förra besök i Paris för två år sedan låg lägenheten på översta våningen i ett hus som saknade hiss. Vi hamnar ofta i sådana lägenheter och det går ju bra så länge vi inte behöver använda rullator. Vi konstaterade att vi hade 114 trappsteg upp till vår lägenhet men väl däruppe kunde vi njuta av en fin utsikt över takåsarna.
Vi har bott i många olika delar av Paris men kvarteret kring Rue Mulhouse är definitivt ett av de trevligaste. Det tog bara ett par minuter att gå till Rue Montorgueil, en promenadvänlig gata med små affärer, ett myllrande folkliv och nära till Forum les Halles. Man behöver inte ha så stora planer för att trivas i Paris. Det räcker bra med att strosa runt i det egna kvarteret och bekanta sig med omgivningen, titta in till slaktaren för att köpa tornedos till middag, välja ostar hos osthandlaren och inhandla paté i delikatessaffären.
Självklart hinner man inte se hela Paris under en vecka, det är bättre att upptäcka staden i etapper. För en förstagångsbesökare finns det dock några måsten.
Vårt barnbarn, som var i Paris för första gången, ville naturligtvis se alla kända sevärdheter så under veckan åkte vi upp i Eiffeltornet, tog en båttur på Seine, en titt på Mona Lisa och en hel del annat. En guidad tur i Stade de France stod också på programmet.

Att sitta med en café crème på utecafé och bara njuta av att vara i Paris har blivit ett dyrt nöje. Däremot bjuder staden på många gratisnöjen och sådana brukar vi ta del av. Utsikten över staden från terrassen till Galeries Lafayette är fantastiskt fin och den kostar ingenting. Ett annat trevligt gratisnöje är att gå på varuhusets modevisning på fredagar. Man måste dock komma ihåg att boka biljetter i god tid.

Att flanera längs Seine och titta i boquinisternas gröna små lådor hör också ett parisbesök till.
Rue Mouffetard är en trevlig gata där det dagligen säljs matvaror av alla möjliga slag. Det är spännande att vandra ner för gatan och titta på stånden med franska delikatesser, frukt och grönsaker, ostar och bakverk.
I Paris finns det flera stora, vackra kyrkogårdar där det är intressant att göra en rundvandring. Här kan man hitta många kända personers gravar. Blom- och fågelmarknaden på Île de la Cité är också värd ett besök. På vardagarna säljer man blommor där men på söndagarna fylls marknaden med fåglar och en del andra smådjur.

Min favoritplats i Paris är nog ändå Luxemburgträdgården. Parken är vacker alla årstider men, i mitt tycke, är den bäst på hösten. Den väcker så många minnen till liv. Det känns som om det vore igår som jag tog min dagliga promenad genom parken på väg från lektioner på Sorbonne till en annan kurslokal som låg i Montparnasse.
En fransk artist, Joe Dassin, har skrivit en vacker sång om "Le Jardin du Luxembourg". När jag numera går genom parken kommer jag ibland att tänka på texten i den första versen:
"Le jardin du Luxembourg
Ça fait longtemps que je n'y étais pas venu
Il y a des enfants qui courent et des feuilles qui tombent
Il y a des étudiants qui rêvent
Qu'ils ont fini leurs études
Et des professeurs qui rêvent qu'ils les commencent
Il y a des amoureux qui remontent distraitement
Le tapis roux que l'automne a déroulé devant eux"

Att sitta på en bänk i parken, äta en lunchbaguette och titta på allt som händer runtomkring, kan det bli bättre?

Veckans höjdpunkt för den yngre generationen var nog ändå besöket på Eurodisney. Där tillbringade vi två hela dagar med att köa till attraktionerna tillsammans med tiotusentals andra besökare. Även i Frankrike hade man höstlov den veckan vi var där.
En vecka i Paris går alltför fort. Nästa gång stannar vi i två veckor, det var vi alla överens om.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar